Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
Julmorgonens uppgående sol färgade hafvet alldeles blodrödt, båken långt ute på isen sken som en eldbrand mot den hvita, rödflammande snön.
Ja den ön finns väl ej på nå'n karta, men den låg mellan Otaheiti, der en qvinna var kung, och Owaihi, der en qvinna var premierminister. Öboerne mottogo henne vänligt, men hon hade svårt att förstå dem. Deras språk begrep hon snart, men deras seder voro som svarta svanor och hvita korpar.
Solen sken hett på de hvita stenhusen, och dammet, som yrde omkring, brände honom hetare än sjelfva den fina, genomträngande landsvägssanden. Rännstenarnes stinkande atmosfer här och der på bakgatorna steg honom åt hufvudet, och hans ännu vacklande helsa led af den heta, osunda luften.
Fem par qvinnoblickar hvilade undrande och spörjande på honom, brasans knastrande döfvade enstaka fnissningar och belyste med ett fladdrande osäkert sken hvita tänder, som beto vildt i mjuka ressjälar.
David Mc Cargo, nuvarande öfverdirektören vid Alleghany Valley-järnvägen, Robert Pitcairn, öfverdirektören vid Pennsylvaniajärnvägen, och Mr. Moreland, stadsadvokaten. Vi turade om, två hvarje morgon, med sopningen. Och nu minns jag att David var så stolt öfver sitt rena, hvita skjortbröst och hängde en gammal sidenduk öfver det. Vi andra pojkar tyckte att han var väldigt förnäm. Och det var han.
Men natten var så mörk, att Lasse icke kunde se någonting annat än brunnen, hvars mörka stolpar stucko af mot den hvita marken. Om han icke hade känt till gården så väl, hade han törnat emot öfverallt och halkat på stenar och ojämnheter. Han tyckte, att han hörde ett ovanligt ljud i stallet. Den förbannade dränglymmeln hade kanske glömt att fodra hästarne.
Mellan parens rad och dem, som suto, Sökte hon sig först en väg, men måste På det ljusa golfvet fram omsider. Enkel, med en krans af späda, hvita Blommor på sitt lockigt täcka hufvud, Skred hon, nu ett mål för allas blickar, I sin bäfvan framåt, längre, längre, Tills hon stannade vid grefvens sida. Det var Jenny.
Han hade från universitetet fört med sig en fernissa af bildning, hvarmed han glansat skådespelarens dittills ringaktade yrke. Han var hufvudet högre än mängden, hade ögon som stora glaskulor, näsa som ett näbb och hvita tänder i sin breda mun. Som ett lejon steg han ned på scenen och tog strax publiken med sin starka stämmas storm.
Hon var blek och uppsvullen, med stora blånader öfver hela ansigtet. Hennes kropp skälfde af den smärta slagen förorsakat henne, och ögonen lyste af feber och oro. Men uppträdet med madonnan roade henne dock. Hon drog en smula på munnen och sade på svenska till Samuli, som stod i dörren, att det var för hennes helbregdagörelse och heliggörelse som man släpat dit upp den heliga hvita Maria.
Skulle yttersta dagen vara detsamma som domen framför "den hvita tronen" eller de tusen åren, Uppb. 21:11, då stämmer det icke alls in. Men det är den icke, utan "yttersta dagen" är detsamma som "domedagen" och är sålunda tusen år lång.
Dagens Ord
Andra Tittar