Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
På afstånd sågos stränderna af Högholmen och Blåbärslandet insvepta i ett genomskinligt vintertöcken, och ryska kyrkan med sina hvita tak samt de ståtliga stenhusen vid norra kajen, bildade vackra kulisser kring denna fria, öppna scen. Frampå förmiddagen hade det begynt blåsa en häftig sydvest, hvilken sopade bort från banan alla ömtåliga halsar och öron. De mera härdade stannade qvar.
Ack ja, kaffet! suckade Bertha melankoliskt. Jag fruktar det kommer för sent . Hvad det smakade läckert, kaffet vid den lilla stugan, der solskenet blänkte på den hvita servietten och speglade sig i den blankskurade pannan.
Som bekant försökte vi i långliga tider skaffa vårt land isfria hamnar, men utan synnerligen godt resultat. Nu är denna fråga praktiskt taladt löst. Vi kunna nu förskaffa oss en isfri hamn, hvarhelst vi själfva vilja : vid den sibiriska kusten mot ishafvets bundna böljor, vid Hvita Hafvets stränder och ända uppe i Bottniska viken.
När den veka Stojan märkte detta, Blef han strax så mörk, så vild till sinnes. Dädan skyndar han med snabba fötter Och sitt hem, sin hvita boning uppnår. Papper tar han genast fram och skriftyg, Att förtrolla Ivans sköna syster. Och han sammansätter fyra trollbref; Skrifver ett och kastar det i elden: "Eld, förbränn, förbränn ej brefvets trollkraft, Tänd blott, tänd blott Angelijas hjärta!"
Den brokiga, stora duken knöt hon om någonting som hon bar i famnen, sin egen lilla hvita hufvudduk öfverst. Sedan gick hon fram till åkern, tog skäran och arbetade. Sitt bylte, det med duken om, hade hon lagt nere i en rågskyl; der var så svalt och skuggigt. Arbetet gick raskt. Ett litet skri från rågskylen lockade henne dit.
"Usch, stanna du också här. Jag törs inte vara allena med henne." Men Alma lugnade sig redan. Medicinen gjorde sin verkan. Hon låg stilla, med hufvudet orörligt på den hvita dynan. Kinderna voro bleka och blicken matt. Mina och Maja Lisa väntade, till dess hennes ögon skulle sluta sig. Men de gjorde det ej. De stirrade blott vidöppna åt ett och samma håll.
Han är borta och fångknektarne med. Rasslet dör bort, bullret afstannar, dammet har lagt sig, den förra tystnaden råder. Allt är som förr i det stora stenhuset. Bodbetjenten gäspar, karlen hyflar i vedboden, flugorna surra inne i rummen och solen skiner, skiner så genomträngande på det hvita huset, framför hvilket bönderna ännu stå gapande, sedan de sett dubbelmördaren gå förbi.
Men när dagen nu till nedgång lutar, Vandra de till sina hvita borgar, Där en härlig aftonmåltid hålles; Vandra sedan in i sina sofrum. Se dock! Under är det att berätta; Konung Vukaschin förgäter eden. Han, den förste, säger åt sin maka: "Akta dig, o du, min trogna maka!
Den 1 Juni kom solig och varm. På torget utbjödos konvaljer och narcisser och i Esplanaderna blommade de färskaste hvita mössor.
Mig förunnad är du nu af tsaren; Sin välsignelse till dig han sänder. Gif hans hästar hvem du vill att föras Och hos mig i Kruschevatz bli hemma, Att en bror att svärja vid jag äge." Henne svarar Jugovitschen Voino: "Vandra du till hvita borgen åter! Krigarn anstår ej att gå tillbaka Och att öfvergifva tsarens hästar, Visste han sig än bestämd åt döden. Låt mig draga hän till striden, syster!
Dagens Ord
Andra Tittar