Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 juli 2025
Det kom en ängslan över mig; de mörka valven trängde sig tillhopa, och då jag såg uppåt hotade den spetsiga vinkeln att bli ändå spetsigare, pelarna sträckte på sig och syntes beredda att när som helst sluta lederna och krossa mig. Jag tog mitt bylte och gick hastigt ut. Det var full dager. Jag kastade en blick på den maskstungna fasaden; den var ful, men den var överväldigande.
Tig, killing, eljes blir det inte på länge du kan öppna din mun och bräka mer, hotade Ella, mörk i hågen, der han gick något före de andra på vägen. Nu gossar, skynda er hemåt byn! Jag lemnar inte Salmen Ella för det han kommit i olycka! Vill någon af er komma med och hjelpa till med loftdörren, som skall vara hel till i morgon, så är det bra! Hexan kommer väl och vänder ögonen på en eljes.
Nu kan jag dö i lugn, och ingen skall fråga på min graf, hvart jag gjort af med mitt barn." Vår öfverraskning kan man lätt föreställa sig; men den julkväll, som hotade att bli oss så ledsam, blef gladare än mången annan. En scen på hafvet.
Spänningen blev outhärdlig, hotade spränga brösten. Nävarna kramade gevären, så att knogarna vitnade. Man ville göra något, skrika högt, skjuta, vråla, vad som helst för att ge utlopp åt energien, för att bryta denna hemska, beklämmande tystnad, som hotade att krossa en. Så med ens brast det lös! Det brakade till från den befästa höjden i fronten, och luften fylldes av ett helvetiskt larm.
Underligt var det alltså icke, att den nerflyttade blev himlarasande och gav modren skarpa ord, hotade gå in till kronan, taga ut stämning och låta mota bort den blivande styvfadren. Aldra värst blev han, när Carlsson kom hem efter sin lilla tripp, iförd salig Flodens svarta söndagsrock och skälskinnsmössa, som han vid första ömma tillfället hade fått i morgongåva.
"Du har burit dig mycket tanklöst åt, men nu kan det ju inte ändras för denna gång. Theodors vrede skall nog lägga sig; när han kommer ned igen, skall han nog förlåta dig." Betty torkade sina tårar, men hela kvällen hotade de att bryta fram igen vid minsta anledning. Just då hon skulle gå och lägga sig, kom Theodor in.
Den förgrymmade domaren hotade att låta utrymma salen, varvid Faber förebrående utbrast: Herr domare! Det är ju sista gången! Som straff för sitt oskickliga uppträdande fråntogs han rätten att sitta under förhandlingarna. Faber bugade och sade allvarligt: Alldeles riktigt, i dag bör jag stå. Förhandlingarna började.
Han emotsåg den som en nödvändighet och ville begagna till och med denna nödvändighet på ett sätt, som smickrade hans högmod. Dock, när hans timliga välfärd hotade som en lutande byggnad att sammanstörta över honom, hade han från dag till dag uppskjutit sitt beslut. Nu var dock den sista dagen inne.
De hvites höfding vredgades allt mera och hotade att förstöra Tongatabus ö, om icke hans djur återskaffades. Och öns höfding bjöd sina krigare väpna sig, och de stodo mellan träden färdiga till försvar.
Hon knöt åter näfven åt Petu och sade: Kom i håg, kom i håg! Om du ännu en gång går och rör vid någonting, som tillhör andra, så slår jag dig förderfvad. Petu sneglade rädd upp till riset och vände sedan ansigtet mot modren. Med stora ögon väntade han för att se, om faran redan i detta nu hotade, eller om han skulle få blifva i fred tills vidare.
Dagens Ord
Andra Tittar