Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 oktober 2025
Landet är fattigt och ödsligt, men man bygger trappuppgångar som Drottningholms eller för ett hof som de la Gardies och Per Brahes. Det är endast ett nytt uttryck af samma segervana och hugstora ande, då Lucidor i detta tidehvarf vågade lefva som en poet.
Nu till Oravais han kommen var. Det var natten för det stora slaget, I den vilda skogen höll man hof. Sömn var sällspord öfver hufvud taget, Men den gamle Hurtig sof; Han, som vakat förr till sista man Hade somnat nu förrn någon ann'.
Mycket är försvunnet, som fordom varit; Lifvet lefver så, det är tingens gång. Ett är kvar. Den arm, som år försvagat, Kan jag höja till seger än, Kan min lefnads bleknande fröjd och storhet Kasta kungligt leende bort och dö. Jag vill dö. Mitt kall är fylldt." Vid ordet Hof den gamle sin hjässa hög, Lät sin kungamantel på klippan falla Och för dagen blottade barmens ärr.
De voro vana att lyssna till andra på ett naturligare tungomål, Roms och Italiens konstmessiga språk, eller de vände sig mot den uppgående solen, den franska klassiciteten från Ludvig XIVs hof. De öfriga fattade ej det nya intresse, som ej hade någon egentlig nytta till följd.
"Han lefver, ja", hånade mannen, "en tjenare i Konungens hof, en riddare i siden och guld i Konungens tjenst". "Lögn talar den falskes tunga", sade Ylpytar. "Tror du ej mina ord, så se med dina ögon. Men förkrosselsens dag skall ännu komma öfver dig, du högmodiga", sade mannen och gick. Men i Ylpytars hjerta brände hans ord.
Jo, bevars. Det kan jag tänka mig. Men Antti, hvad rår hon för att alla bli förtjusta i henne och låta behandla sig som slafvar? Hon kunde hindra det om hon ville, men hon vill inte det är jag öfvertygad om. Antti fördjupade sig i sina böcker, och jag vågade ej mera störa honom. På festmiddagen återsågo vi Agnes. Hon satt där midt i ett stort sällskap liksom en furstinna, omgifven af sitt hof.
Detta blef vissa högtuppsatta och för en korrekt språkutveckling nitälskande herrars uppgift. Redan Kristinas hof talade italienska; nu blef Marinis och Guarinis seger fullständig.
Knappt den sköna flickan talat så, När Miljutin, hennes fosterfar, Silfverhårig, lutad mot sin staf, Flämtande af trötthet stället hann. Glad sin dotter fann den gamle nu, Hof sin röst och talte snabba ord: "O Nadeschda, hvarför irrar du, Lik en vild kanin, kring nejderna, Söker lunders gröna gömslen, dväljs Tyst bland väpplingen vid bäckars strand?
När i morgonlugnet öfver fjärden Första gångens ringning ljöd och klangen Hann hans öra, var den dof och mattad, Och han fann sig långt från kyrkan, längre, Än när först han lade ut från hemmet. Och det ringdes andra, tredje gången, Och från fjärran än blott kommo ljuden. Och mot höjden hof den gamle ögat, Såg mot gråa skyn som med en fråga, Utan kraft och råd och hopp och bana.
Dagens Ord
Andra Tittar