Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juli 2025
Men då du lider en skada, betänk, hvad glädje dig skänktes Af det förlorade först, och väg därefter din saknad, Och jag tror, du ej då skall sörja din hjässa till grå hår; Ty som sparfven år från år förstorar sitt näste, Öker ock människan gärna sitt bo och värderar ej mycket, Hvad hon förvärfvat ren, ty det icke förvärfda är mera.
Hellre lämnar jag mitt rika hemman, Dragande med er i ödemarker, Om mig Gud vill därtill unna styrka." Så han bad, och öfvertald zigenarn Höll med hugget opp och skänkte lifvet. "Om vid Gud du lofvar brödratrohet, Skall ett hår ej på din hjässa krökas, Ej så länge röfvarn Adolf andas Och med dessa båda ögon ser dig."
Han hade sitt sextonde år ej nått, På bår ren lagd. Långt var det lif dock, han lefva fått, Om lif är bragd. Ack, mången grånat i ärans glans, Som fäst med glädje sin strålande krans På den femtonåriges hjässa, Om i byte han vunnit hans.
Då lade Hjalmar, segraren, svärd och sköld På blodadt skeppsdäck tigande neder Och trädde vapenlös för sin fader fram Och böjde i vördnad knä vid hans fot. Och Fjalars klinga glänste mot kvällens sol, Mot sonens hjässa styrde han hugget; Det föll med kraft, gällt klang det i stålblank hjälm; Men ynglingen stod orörlig ännu.
Nämn icke detta namn, min fader! bad Petros med oro, ehuru ingen kunde höra dem. Jag vågade icke låta honom stanna kvar, ty du förmår ej vakta din tunga. Du har rätt, sade gubben och lade båda händerna på sin hjässa. När jag har knäböjt länge, blir jag så besynnerlig här uppe. Det susar och brusar i min hjärna. Men låt mig få återse honom! Jag skall nog akta mig.
En vacker dag skall denne uppkomling se sin välgörare över axlarna, så vida jag icke skjuter i höjden lika fort, som han själv. Det är tid att börja växa, fortfor prokonsuln och förde handen över sin kala hjässa. Man skördar ingen ära i fredens värv. Man förbises och glömmes, när man ägnar sig åt en så simpel sak som provinsen Akajas förkovran och utveckling.
Ibland var hans olympiska huvud insvept i tobaksmoln, ibland skingrades röken och hans rödlockiga hjässa stack fram som ett berg. Han talade länge.
Fyra somrars sol hade där tömt sin eld på hans hjässa, fyra vintrars snöstormar där rasat omkring honom. Hans dräkt var en björnpäls och ett rep som gördel; hans enda bohag linan, varmed han upphissade den föda stadens fromma kvinnor buro till honom.
Hans hvitnade hjässa sjönk Mot skuldran sakta, hans öga slöts, Och drottens ljusnande ande Flög glad till skyarnas hem. Hvad är mänskan, att mot er hon stormar! Stjärnor like, i onådd rymd Len i genom molnen af jordens öden, Dem i lek en fläkt af er vilja styr.
Att jag har dåligt rykte? Tål du mig inte? Hatar du mig? Kan du inte se mig? Jo, jo, jo Seså, var lugn nu. Och stå stilla. Vi måste ju i alla fall få klarhet en gång. Vad är det? Varför kan du inte? Plötsligt rätade han på sig, och hans hjässa var nära taket. Därför att jag icke vill. Därför att jag icke vill vara fånge. Köpt! Köpt! Köpt! Hon stirrade på honom. Och brast i skratt.
Dagens Ord
Andra Tittar