Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Ett saligt minne genomströmmade hennes hjärta dock därvid: jag har uppfyllt din önskan, min mor! din oavlåtliga förmaning till mig har jag lytt. O, var du nu än är, ge mig din välsignelse! Himmelsk dygd, ren sedlighet, sann plikt är ofta ett okänt, misskänt, inte sett. Dold stod dottern, tyst i sin bön: människor såg henne inte. En svalkande vind gick över blommorna.
De hade sett sjukdomen fly för hans heliga händer och döden vika undan, där han trädde in. De hade suttit på stenarna vid Genesarets strand och lyssnat till hans ord, som födt kärlek och fromhet i deras egna hjärtan. Och de tänkte: "Skulle ej den kärleksfulle mästaren från Nasaret också vilja skänka någon himmelsk gåfva åt våra små barn?"
Det gifves nemligen en jordisk och en himmelsk härlighet under denna tidsålder, ett jordiskt och ett himmelskt Jerusalem, jordiska och himmelska regenter. Israel , som är jordens förnämsta folk och genom hvilket folk Jesus och hans brudeskara skola styra de andra folken, är då samladt i Palestina, omkring ett jordiskt tempel och uti ett jordiskt Jerusalem . Hes. 40-48.
Hon var skönare i natt än den dag för tio år sedan, då Erland första gången såg henne vid skogsbäcken. Sällheten hade återgivit henne ungdomsfägringen, men förandligad och änglalik. Kärleken och offervilligheten, som genomträngde hennes väsen, hade gjort denna skönhet himmelsk i stället för jordisk.
Mången nämnde äfven sen med tjusning Om den blyga flickan, hur hon stundom Vågat skåda opp mot grefvens öga; Hur en klarhet, leende och himmelsk, Strålat då hvar gång i hennes anlet Och ett nytt behag kring purpurläppen Kysst i flykten hvarje ord, hon talte. Hvad som taltes, hörde eljest ingen.
Blygråa i ansigtet, slocknade blickar; skulle det vara möjligt att den doktor Kapff skrämt dem till Jesus allesammans? Underligt såg det ut. Rosenius såg ut som friden och strålade af himmelsk glädje. Han erkände visserligen att han var en gammal syndare, men Jesus hade honom renat och nu var han lycklig. Han såg lycklig ut. Var det möjligt att det fans en lycklig menniska?
Hur ljuft det är att komma Till Herrans tempelgård, Där trogna själar blomma Som liljor i hans vård! Man ser de skära kalkar För Gud där öppna stå, Och himmelsk dagg dem svalkar, Att lif och kraft de få. Hur kärt, i Andans enhet Att dem tillsammans se I trohet och i renhet Åt Herran offer ge. När de Guds lof upphöja På denna fridens ort, Hvem vill då ute dröja Och stanna vid dess port?
Under tiden stod herr Svantepolk ofta och väntade uppe i jarlagårdens svalgång. Ju senare det led, dess blidare klarnade hans smala ansikte. Valdemar har då stannat i skogsensamheten, tänkte han, för att begrunda mina ord och under betraktelser vårda en ren och himmelsk kärlek. Säll och stor blir nu hans väg.
En himmelsk ro, en salig frid Uti Guds hus vi finne, Vi komme undan kamp och strid Som till en hamn där inne; För världens storm, som blåser vild, Oss fläktar kring Guds Anda mild, Då vi den hamnen hinne. Du sorgsna själ, du kvalda bröst, Du har det känt och pröfvat, Du vet, hvar hjärtat finner tröst, När det är värst bedröfvadt.
Han visste, att dess själ behöfver ren, himmelsk kärlek, att det behöfver en lugnare och tryggare hamn i lifvets storm och strid än den modersfamnen kan skänka. Han visste, att de små såväl som de äldre behöfva en frälsare från världens synd och villa. Allt detta och oändligt mycket mer kan frälsaren skänka de små, och därför bjöd han, högtidligt och allvarligt: " Låten barnen komma till mig ".
Dagens Ord
Andra Tittar