Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 oktober 2025
Ängarne lågo oröjda och fjolårslövet täckte och kvävde gräset i en enda hopklibbad koka. Gärsgårdarne voro fallfärdiga, broar saknades, allt var så bofälligt som gumman redan föreställt Gusten under föregående kvällens samtal.
Carlsson ville gärna stanna kvar och se timglaset rinna ur, men antydningarne voro för öppna, att han längre skulle våga fresta. Och gumman följde honom ut i köket, men kom strax in igen till sonen, som genast återtagit sin frimodiga min. Nå, vad tycker du om honom? frågade gumman; han ser mig rejäl och villig ut. N-eej! drog Gusten ut sitt svar. Tro inte den, mamma, han pratar smörja, den hålen!
Slutligen tröttnade alla parterna och Gusten var försvunnen, innan man visste ordet av. Det hade emellertid blivit afton och solen sjönk i töcken, som snart drogo upp och täckte himlen med små fjädermoln; luften förblev ljum.
Han lade sig, men på lur, för att ännu en gång försöka nya funder eller sluta en förmånlig fred. Gusten lät dem hållas, såg på och tyckte det var bra som skedde. Plöj ni, tänkte han, jag skall nog komma efter och bärga!
Hör du, Gusten, avbröt pastorn slutligen, som tycktes ha haft sina tankar på annat håll än på kort och mygg skulle du inte kunna ge honom en näsbränna i alla fall, utan att bli borta från bröllopet? Det ser ju fegt ut att gå undan för en sån där knölföda, och vill du förarga honom, så vet jag bättre råd.
Clara satt nämligen med tungan ute och ögonen igenfällda, som om hon sov i smärtsamma drömmar, men Gusten stirrade oavvänt på pastor Nordström, som om han ätit opp vartenda ord och ansträngde sig att höra timglaset rinna. Ja, men de är vådliga, viskade Rundqvist, skred baklänges ut sakta och varligt, trevande försiktigt med hälen för att inte komma för häftigt mot tegelstenarna.
Det bullrar till bröllop och käringen blir tagen för guldet. Höet var under tak, råg och vete bärgade; sommaren var till ända och den hade varit god. Han har lycka, den hålen! sade Gusten om Carlsson, vilken man icke utan en del orsaker tillskrev det ökade välståndet.
Då Abraham steg in i rummet, neg hon hastigt guppande och gav honom en misstänksam sidoblick. God afton, skrek han. Va fru Sörman gör fint! Brudgummen varder kommande, sade fru Sörman och fortsatte. Av Gustens brev hade Abraham inhämtat tillräckligt för att förstå, hur landet låg. Brudgummen i fråga var icke Abraham Krok utan Jesus. Är Gusten hemma? skrek han. Då stannade gumman.
Och så gick jordfästningen på, ut till Fader vår, och efter välsignelsen sträckte han sin hand ut över vattnet till ett sista farväl. Mössorna sattes på. Gusten tryckte pastorns hand och tackade honom, men tycktes ännu ha något på hjärtat. Hör nu, pastorn, jag tycker ändå att skulle inte Carlsson också haft ett litet ord med? Det var för två, min gosse!
Boken hade pastorn med sig, och en psalm kunde man väl alltid utantill. Gusten mottog med tacksamhet förslaget, som meddelades åt församlingen. Solen höll på att sluta sin korta bana och kobbarne lågo rosenröda i sista belysningen, när folket samlade sig på stranden i en klunga för att övervara den efter omständigheterna tillpassade jordfästningen.
Dagens Ord
Andra Tittar