Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 juli 2025
Och mera ketting, mera ketting stacks ut; slingrade in under granarne, som lossade sin snö över hennes gråa, tunnade hår, när hon kom emot dem, rasade ner över hennes randiga ylleliv, dammade ner på hals och rygg och kylde och vätte.
Jag finner, Att ni är ledsen än, jag märker grant, Att gammal harm inom er brinner TRYGG. Mitt gråa hufvud vill jag ge i pant JULIA. På hvad? På att af er jag intet vinner? TRYGG. På att hvad fröken menar ej är sant. JULIA. Men hvarför vägra då att hjälpa? TRYGG. Det blef ej hjälpa, fröken, det blef stjälpa. JULIA. Att göra, som jag ber?
Tomas hade fallit ihop, där han satt på soffan. Hans huvud hade sjunkit ned mellan axlarna, utan att han själv visste av det. Han var trött. Icke egentligen kroppsligt; men hans inre människa hade mattats under de ständiga sprången från den rödaste glädje till eftertankens gråa pauser.
Skyndsamt började sen den förståndige Petrus att klä sig, Drog med förnöjelse på de bepröfvade, hålliga, gråa Vallmanskläder, som skylde mot köld hans fylliga lemmar, Passade fötterna sen i värmande strumpor af svart ull, Skodde sig snabbt, steg opp, tog fårskinnspälsen af väggen, Svepte sig välansenlig i den och spände kring medjan Läderbältet, prunkande grant med sitt häkte af mässing.
Kölden hade "slagit sig", det kände han, så varm han ändå hållit sig som dragare, och det förstod han, då snön inte längre knarrade och skrek under fötter och kälkmedar, som den gjort förut på dagen ända från det de alla, tidigt på morgonen i norrskens-ljus och blekt månsken, dragit ut från den lilla gråa stugan.
Innan kvällen kommer han väl icke, Om han först skall härja vägen framåt; Mellertid vill jag en stund fördröja I det gråa torpet här vid vägen, Där min flicka ren min ankomst väntar." Så han sade och gick upp till torpet.
När vid Anjala i upprorsskocken Han höll tal, hur mild var ej hans ton? Korpral Svärd nöp kungen tyst i rocken: 'Får jag svansa dit kanon? 'Nej, min gosse', svarte han helt blid, 'Låt oss vänta, det blir än väl tid." Så alltjämt med sägner, lika dessa Satt den gamle vid sin vaktelds glöd, Gråa lockar höljde ren hans hjässa, Men ännu var kinden röd; Yngre var han dock i Gustafs dar.
Detta på det sjunde är mycket viktigt annars kunde man ju tro att han bara vore 6 år. Sten är en vacker pojke, men han är icke så bildad som min dotter, ty hon har redan börjat skolan. Sten bor i huset och hans förmiddagar äro dystra. Han har då ingen att leka med. Han tittar ut genom fönstret på det gråa gärdet där snön håller på att smälta. Där finns inga barn den här tiden.
Man sade då att han var förläst. Banden med lifvets verkligheter löste han upp, och han lefde ett skenlif i främmande länder, i sina tankar, och var missnöjd med den gråa, enformiga dagliga tillvaron och sin omgifning, som blef honom alltmer främmande.
På en mossig häll framför hans fötter Satt en gubbe, tungt mot stafven lutad, Lik en stod, ur gråa klippan huggen. Målet tycktes han ej blott för dagens Färder nått, men för sin lefnads långa Vandring äfven; blott med möda höjde Mot den kommande han än sitt öga.
Dagens Ord
Andra Tittar