United States or Gabon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Länge satt han där på en sten och såg hur majsolen började väcka hela skogen till liv, de sista isarna hade gett sig av efter att länge ha dröjt kvar som blänkande silver under granarna i kärrmarkens gropar. Runt om honom stod redan små ensamma och förtryckta björkar med halvstora löv, sakta susande in sina stillsamma toner i den stora, varma granskogens sång. Han lyssnade.
Låt oss tala som förnuftiga människor. Nu är jag alldeles klar i hufvudet. Ja, låt oss vara förståndiga. Nu var hon också kall. Det skulle ju sluta i alla fall; så kunde det lika gärna bli slut med ens. Du är en alltför ärbar kvinna, fortsatte han. Det skulle harma dig efteråt, att du gett dig. Ja. Nu skall jag låta dig gå. Han såg skarpt på henne och tvekade.
Kalle såg på honom ett slag, skyggt och snabbt: Va fan står på med dig? Jag vet inte. Det ä ingenting. Jag känner mig bara inte glad. Kalle blev stående en stund och såg åter igen på böckerna. Ä du kär? frågade han till sist. Stellan rätade upp sig inför förolämpningen: Kär! Vem skulle jag va kär i? Inte vet jag! Men jag bara trodde det. Och då skulle jag ha gett dig ett råd. Skit i det!
Hade för mycket af kallt förstånd och för litet af varmt och friskt blod. Nu käns det som kunde jag bli menniska igen! Nu känner jag att jag lefver. Det är hennes verk, fast hon icke vet deraf. Du säger att hon intet gett mig. Är det ingenting att hon gett mig dig? Glömmer du att det var genom henne förkonstlingen smälte? Jag skulle aldrig ha kommit dig så nära som nu, om hon icke korsat vårt lif.
Sen är det kyrkoherdens tur, och så ska de ha ordet en gång till var. Jag önskar kyrkoherden inte hade gett sig in på det. Måtte det nu bara gå bra! Stellan såg på henne. Han skulle ha velat fråga, varför hon var rädd. Men han vågade inte. I stället sade han: Ska farmor gå? Jag skulle mena det, om jag också ska bäras dit. Får ja följa mä? frågade han så oskyldigt han kunde.
Det hade gett hans tankar en stöt i en ny, alldeles ny riktning: hans mor. En dag mindes han plötsligt vad Rose sagt en gång, den gången de varit på kondis tillsammans och hon gråtit och frågat honom, om han inte skulle kyssa henne. Hon hade sagt: Så synd om dig, att du inte har en mor. Var det däri felet låg? Var det därför, som allt föreföll så svårt? Vad ville det säga, att ha en mor?
Så seglade vi ut igen i nattbrisen, och en förutaning om vad jag aldrig trodde skulle komma fyllde mig med en onämnbar känsla av sorg. Jag såg på den plats i båten, där Elsa satt. Jag tyckte, att den blev tom inför mina ögon, och att jag ensam seglade ut över en vattenyta, vilken fått andra konturer än dem, som solljuset gett.
För resten brydde han sig ej så mycket om Gud Fader. Kerstin hade sagt, att han var god och snäll. Man behövde alltså inte vara rädd för honom. Han kunde ej göra en något ont. Men Stellan kom så småningom att hysa en ej ringa tacksamhet mot honom. Det var nämligen Gud Fader, som gett honom bakugnen.
Ja jag tror i proportion fullt ut lika många, som bland dem med odladt sinne. Den med litterära anlag torde visserligen, ofta nog, ej äga anlag att bli en utmärkt husmor, ty naturen delar sällan alla sina gåfvor på ett håll, men att hon bättre förestår sitt hus derigenom att hon dödar de gåfvor naturen gett henne, det kan jag ej tro.
Nu slagen af vårt svärd, till Polen flyktad, på allmän riksdag hela Sveriges folk skilt honom från vanhälgad kungamakt, och såsom föreståndare af riket gett styrelsen åt hertig Karl; lägg därför ditt vapen, Arvid Stålarm, ned, det du förrädiskt nu mot fosterlandet för, och skilj ej Finland mer med fruktlöst motstånd från glädjen af en dyrt beseglad fred.