United States or Guam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han kände sin gamle kamrat från deras första äventyrliga ungdom i Paris, från hans scener med Joséphine i Italien och nu sist från fälttåget i Egypten, från affären med Madame Fourès han visste, hur litet självbehärskning han hade, när det gällde älskog. För satan, tänkte han plötsligt, om han nu, som den gången i Kairo, mitt ibland dem allesammans... General, sade han hastigt.
ERICUS ERICI. Hvar män'ska har sin gifna plats i lifvet, jag tackar Gud för min och verkar där. Om ni tillåter, skrifver jag till slut den mening, som ni med er ankomst afbröt. Ni är mig just en general, herr bisp. Ert stridsfält är det hvita pergamentet, där svarta bibelsprängda små soldater marschera uppå ert kommando fram.
Hon hade ögonblickligen känt igen hans röst. Å, herr general, i
Tack! sade han med sin djupa, allvarliga stämma. Jag skall aldrig glömma, vad ni har gjort för mig i afton. Ni, en ung flicka, ensam från hela Faubourg St. Germain... General, ni glömmer min gudfar, markisen av Caulaincourt, och jag tror nog, att här också äro flera, som vänta att få hälsa på er. Ni var nyss så rättvis mot oss, och nu blir ni plötsligt orättvis...
"Ned, ned, general, er fara är vår", Skrek stormande hela hans kår. Sandels, han rörde sig ej från sin ort, Till sin öfverste talte han stolt: "Är det fruktan, det skriker, ert folk, så förgjodt? Om det sviktar i dag, är det såldt. Men välan, ett försök! Var beredd till affär, På minuten är fienden här."
Om morgonen kommo överste Rapp och general Junot ridande till Malmaison; icke någon av dem hade haft ro i sin själ, förrän de fått veta orsaken till »generalens» förstämning i går. I
Du hade väl", här vände han sig till vår general, "du hade väl hjälp af andra vid strypningen, eller huru, dansmästare?" "Hvem skulle hafva bistått mig vid strypningen, då det icke var min mening att strypa utan fånga? Tvärtom skyndade alla att hjälpa fåret, fast hjälpen ändå kom för sent."
Och han sågs på sin springare långt ifrån, Och som tusendes gällde hans fall, Och fördubbladt hördes kanonernas dån Från fientliga strandens vall, Och det ljöd kring hans hjässa af kulor ett hvin Men han ändrade icke en min. Och den tappre Fahlander, han dröjde ej mer, Till sin chef på redutten han red: "General, man har märkt er, man måttar på er, Det gäller ert lif, rid ned!"
Dessa, som nu sågo sin egen nyss ådagalagda tapperhet så fullkomligt härmad, hade blott ögon för reträtten, tills att en af dem, på närmare håll betraktande de flyendes general och träffande i honom en likhet, som snart skulle allmänt erkännas, sträckte ut sin hand, pekade, skrattade och skrek: "Gossar, gossar, ser ni Svarta Gustaf!"
Där voro Hortenses unga väninnor och pensionskamrater från Madame Campans institut: den livliga, egendomliga amerikanskan, Elisa Monroe, den söta Adèle Auguier och hennes glada syster Eglée, som redan svärmade för hjälten Ney; där var den ståtlige general Lauriston, »Malmaisons Almaviva», den begåvade målaren Isabey, den joviale Rapp, den fiffige Figaro-Bourrienne, den ridderlige och dristige Eugène de Beauharnais, som tillbragte sin tid med att hopplöst sucka för Mademoiselle de La Feuillade, och Mademoiselle de La Feuillade, som...