Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.» Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv. Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig, så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten, ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten, Om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt, då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.
Det kläder sig i skepnaden av en ljuv, drömlös sömn, som i sitt djup äger möjligheten av återuppvaknande och under den domnade ytan gömmer en känsla av behaglig vila.
»Utmärkt», svarade den resande och tog fram sin reservoarpenna. »Jag bar hela tiden papperen på mig lätt åtkomliga för vem som helst med lite företagsamhet, men fastän tre stycken konkurrerande agenter från andra sidan voro i verksamhet för att få tag i dem, och fastän de ha en nästan onaturlig förmåga att skaffa sig underrättelser om var man gömmer papper, som de vilja åt, så anade de den här gången ingenting.»
Och ändå! Hur stor känsla av ens egen betydelse gömmer sig ej bakom en mänskas resignation. Endast i den ton, med vilken man hör en person förklara: "Jag har resignerat", ligger det en triumfens undertryckta darrning, ett avståndstagande från den vulgära hopen, ett individens sista, stora, slutgiltiga manifesterande av sig själv som enastående och enhetlig tillvaro.
Hvad jag i dag i hågen har Och i mitt hjärta gömmer, Hvad där jag haft i förra dar Och minnes eller glömmer, Allt ser du, Gud, och dömer. Uppå min tunga finns ej ord, Det du ej vet och väger; Min mening är af dig förspord Långt förr, än jag den säger; Min gärning all, den vare skedd I mörkret eller dagen, Är klar för dig, är känd och sedd, I dina händer tagen, Inför din blick uppslagen.
Hans svärd, Till dödshugg lyftadt, drabbade offret Så matt, som om till hvila det lagt sig ned På lockarnas gula, svällande bädd. Från denna stund far ynglingen, djärf och fri, Från strand till stran på främmande vågor, Och Fjalar sitter hemma i fridsällt land Och gömmer i blidkadt hjärta sin fröjd.
Så hörde han ett buller från vägen. Det är visst en orrhöna tänkte Heikki och slungade ut i småskogen en af sina flata stenar. Stenen flög ett stycke in ibland buskarne. Patronen kom närmare. Nehej, tänkte Heikki det är ingen orrhöna, det är visst ett troll, det är bäst att jag gömmer mina pengar.
Men det är tungt att se allt det bästa och finaste i sin varelse mätas i värde med några famntag; det är hårdt att se det djupa, skiftande, varma, som gömmer sig innerst inne i en människosjäl, kastas tillbaka, därför att man icke vill ge bort det fattiga skalet.
Vid foten av monumentet får jag se två ovala pappstycken, det ena med talet 207 påtryckt, det andra med numret 28. Jag tar upp fyndet och gömmer det bland mina kemiska anteckningar. Hemkommen börjar jag en serie experiment med bly, men låter silicium vara tills vidare.
Dagens Ord
Andra Tittar