United States or Turks and Caicos Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och ändå! Hur stor känsla av ens egen betydelse gömmer sig ej bakom en mänskas resignation. Endast i den ton, med vilken man hör en person förklara: "Jag har resignerat", ligger det en triumfens undertryckta darrning, ett avståndstagande från den vulgära hopen, ett individens sista, stora, slutgiltiga manifesterande av sig själv som enastående och enhetlig tillvaro.
Var det på detta sätt han beredde sig till den stora stunden? Var det med tanken på en silverskål han skulle avlägga löftena? Han greps på nytt av ångest, över sin egen flärd, över prästens världslighet, över all den fåfänglighet, i vilken det allvarligaste ögonblicket i en mänskas liv förfuskades. Det var endast tio dagar kvar. Hade han ännu tid? Var det inte redan för sent?
Förskräckt och slagen böjer gossen knä Och biktar för den helige sin skuld. Då talte gubben: "Barn, har du ej läsit: Om mänskor tiga, skola stenar tala? Lek icke mer, o son, med Herrans ord! Skarpt är det, lefvande, det biter djupt, Mer än ett tveeggs-svärd. Och skulle än En mänskas hjärta, trotsande, förstenas, Skall det i stenar väcka mänskohjärtan."
Nu reste han sig upp: Farmor menar underverket? Han log omärkligt. För första gången log han en vuxen mänskas bittra leende. Ja, det gör jag. Jag menar den benådade stunden, den som öppnar mänskobarnets hjärta. I detta ögonblick hatade han henne mera än någonsin för hennes prat. Allra innerst i sitt hjärta kallade han henne en gammal skitkäring. Han skulle ha kunnat slå henne av bara otålighet.
Jag ska säga er en hemlighet, mina ärade herrar, det året ni har framför er är det längsta i en mänskas liv. Jag vet det! En stund satt Stellan tyst och lyssnade. Men plötsligen reste han sig upp och rusade ut på gården. Han kände det som om han skulle kvävas. Han gick fram och tillbaka på sitt rum, av och an, som ett lejon i en bur. Det rasade inom honom.
Han höll en blomstervas i handen, tog ett steg framåt, bugade, sträckte fram vasen och sade: Adjunkt och adjunktskan Lundquist! Som ett minne av denna, den högtidligaste milstolpen i vårt liv, den för våra själar viktigaste stunden i en mänskas liv, ber jag å konfirmandernas vägnar att till adjunkten och fru Lundquist få överlämna denna lilla minnesgåva.
Man spelade ett nytt spel, som hette tennis, man kurtiserade och hade för resten, som hon uttryckte det, alla slags schåser för sig. Hellre då låta den stackars pojken förbli en hedning än att taga den viktigaste händelsen i en ung mänskas liv till förevändning för den mest upprörande flärd och fåfänglighet.