Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 20 september 2025


Stellan kunde ej längre förebrå honom att smita undan eller bryta sina löften. Kalle var uppriktig. Stellan frågade honom: Kommer du i eftermiddag, svarade han: vet ja inte. Det var förgäves, som Stellan vädjade till det förflutna och dess minnen.

DANIEL HJORT. Säg ut, jag redo är att höra. SIGRID. Och om man finge känna denna djärfhet, ni vet hvad er det kostade och mig. DANIEL HJORT. Ah! SIGRID. Här jag lägger brefvet, tag det åter. En evig hemlighet emellan oss skall detta bli, er ingen förebrå. DANIEL HJORT. Ni älskar mig, ni älskar mig ändå! O! säg blott det, och jag skall lugnt försaka. SIGRID. Ni ärelysten är.

Och man gjorde kunnigt för allt folket och sade: »Konungen sitter nu i porten kom allt folket inför konungen. Men Israel hade flytt, var och en till sin hydda. Och allt folket i alla Israels stammar begynte därefter förebrå varandra och säga: »Konungen har räddat oss från vara fienders hand och hjälpt oss ifrån filistéernas hand, och nu har han måst fly ur landet för Absalom.

Ty skriften säger till Farao: »Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt dig, och att mitt namn skall varda förkunnat hela jordenAlltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han. Nu torde du säga till mig: »Vad har han att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?» O människa, vem är du, som vill träta med Gud?

Man är nu sannolikt trött siffror och skall måhända till och med förebrå mig att hafva velat inskränka spörsmålet om utvandringens betydelse för vårt land till en naken penningfråga, under förgätande af alla högre, ideela synpunkter.

Han hade ingenting att förebrå Kalle Möller. Han beundrade honom lika mycket som förr. Men han var avundsjuk de andra pojkarna, som Kalle i sin bekymmerslöshet samlade omkring sig måfå om eftermiddagarna och med vilka han strövade omkring gatorna i hopp om en chans. Stellan hade ingenting emot att vara Kalles drabant. Men han ville vara den förste, den trognaste.

Till sist i går mötte jag honom inte när han gick från högskolan, men såg till, att han fick se mig i sällskap med Majas bror. Det blev som jag väntat. Han var vit av vrede, när jag sedan träffade honom, och började förebrå mig. Jag var högdragen förstås.

Det skulle för övrigt vara svårt att bestämma, vem av de två som egentligen hade mest att säga den andre. Och om jag hade sett dem länge och fick lust att vara med, blev Sven svartsjuk och satte ut sin lilla röda mun, att mamma måste förebrå honom hans uppförande mot familjens överhuvud och tala om, hur snäll pappa var. Detta ville Sven emellertid ogärna erkänna.

Och huru vi förebrå Karell för att sällskapslifvet blifvit ledsamt och tort." "Stackars John! Huru kan ni skjuta skulden honom?" "Det var ju han, som tog bort er från vår krets. Ända sen dess ni gifte er, har ni inte visat er någonstädes." "Och är det också hans fel, att jag blifvit gammal?" "Ni gammal?" utropade Nymark och betraktade henne med förtjusta blickar. "Snart trettio år."

Jag har intet att blygas öfver, intet att förebrå honom. Jag skall alltid tacka honom för dessa sista solskensdagar. Jag skall vara glad öfver att tänka tillbaka dem. Det skall ligga ljus öfver minnet. Jag känner mig lycklig i kväll, som jag sitter här ensam vid min lampa. Jag vet, att mitt oförståndiga stora barn skall bort ifrån mig bara! Jag skall sjunka ned i mitt arbete.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar