Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 maj 2025
När hans far därför framhöll för honom nyttan och nöjet av de lärdomar, som inhämtades i en dansskola, gjorde han visserligen inga invändningar. Men han gick in på sitt rum, stängde dörren och sade: Fy fanken! Töser! Så fånigt! Dansskolan visade sig emellertid vara betydligt fånigare än han föreställt sig. Det som i tankarna en smula försonat honom med förslaget var musiken. Och den fanns inte.
Gustaf var född på Lindholmen i Roslagen. Ja, men det visste ju han och magistern förut. Så fånigt att stå och jamsa om det der. Jaså, du kan inte din lexa, du vet ingenting alls om Gustaf den förste. Nu öppnar han munnen och säger kort och bestämdt: Jo, det kan jag visst det! Jaså du kan, hvarför svarar du inte då? Han tyckte att magistern hade frågat så dumt och nu ville han inte svara.
Och alla arton verserna sjöngos, så klockan blev halv tolv, innan prästen kom opp i predikstoln. Men då voro de också mjuka, så mjuka, att de föllo ner på sina ansikten och sovo in. Långvarig blev dock inte sömnen, för ett tu tre skrek pastorn till, så att de slumrande ryckte till, kastade upp huvena och stirrade fånigt på grannen, som om de frågat om elden var lös.
Sväran ryckte till; men hon blev stående, hängande med armarna över spiltväggen. Halten, som slutat att binda gumsen, ställde sig snett emot henne, likaledes med armarna över spiltväggen. Han blinkade och grinade fånigt mot henne. Men hon var för trött att förargas. Och hon samlade krafter. Hon sade endast: Jaså, han är det, ändå. När gick de upp på vind?
Och alla arton verserna sjöngos, så klockan blev halv tolv, innan prästen kom opp i predikstoln. Men då voro de också mjuka, så mjuka, att de föllo ner på sina ansikten och sovo in. Långvarig blev dock inte sömnen, för ett tu tre skrek pastorn till, så att de slumrande ryckte till, kastade upp huvena och stirrade fånigt på grannen, som om de frågat om elden var lös.
Sista dagen ville jag icke ha ett ögonblicks ledighet. Jag var rädd, att saknaden skulle hugga klorna i mig. Det var före middagen. Här satt en liten fru och pratade. Så kom han. Och vi längtade båda, att den goda damen skulle gå, men hon satt som limmad på stolen. Det var rent af fånigt, att hon icke gick; hon borde väl kunnat känna i luften, att vi önskade henne dit pepparn växer.
Kan du inte, förstår du inte? ropade läraren utom sig. Gossen teg och tittade föraktligt på pedanten. Är du stum? Han teg. Nu var han för gammal att få stryk, hvilket dessutom började bortläggas. Och så fick han sitta der. Han kunde öfversätta texten på svenska, men ej på det enda sätt läraren ville. Att läraren bara ville ha det på ett sätt tyckte gossen var fånigt.
Frun skulle ha' litet vatten ... eller, om det vore möjligt, litet mjölk. Men flickan rörde sig icke ur fläcken, utan stod ideligen och stirrade på ett på en gång vänligt och fånigt sätt. Plötsligt, liksom fattad af en inspiration, sprang hon fram, grep den unga frun i handen och drog henne med sig mot huset till. »Hon skall få hva hon vill, mjölk eller bränvin eller bärvatten, hva' hon vill!
Malin väntade i dryga två timmar på make och barn. Sedan sprang hon barhuvad och utan schal schalen hade tvillingarna upp till doktorn. I väntrummet fann hon Pettersson. Han satt på en stol och höll tvillingarna i knät. De sovo med öppna munnar. Jag skulle vänta tills de vakna, sade Liter-Pelle och smålog fånigt. Jag kunde väl inte ge mig till att väcka på dem. Din stolle! sade Malin.
Det är fånigt förstås men sådan är jag nu en gång.» Hon svarade icke och det blef åter ett par sekunders tystnad.
Dagens Ord
Andra Tittar