United States or Maldives ? Vote for the TOP Country of the Week !


Vi skall djupt vörda, vi skall i stoftet nedfalla för filosofin, när den en gång blir. Det manuskript, som jag här går att meddela, innehåller berättelsen om en händelse blott.

fort han hade trängt sig över tröskeln till den innersta kammaren, sjönk han ihop knä, djupt framåtböjd med händerna stödda golvet som en träl, och det smällde och knakade i förskinnet. Här såg det också annorlunda ut. Några ljuslågor växte och krympte en järnkrona i taket, och väggarna voro blådragna med varma bonader.

I och för sig kan ensamheten, djupt och plötsligt känd, verka överväldigande människan. Hermione flög upp från pytians trefot. Hon darrade och gömde ögonen i sina händer. Fantasien föregycklade henne, att marmorbilden lämnat sitt fotställ och stod med de orörliga ögonen riktade mot hennes. Hon vågade ej se. Tystnaden skrämde henne, men varje avbrott i tystnaden skulle isat hennes blod.

Runebergs rektorsprogram följande vår visar, huru djupt han dock i grunden förstod de unga: hos dem lefver, säger han, en varm håg för det ädla och rätta; men denna håg är ännu outvecklad, att ynglingen lätt tar miste och ställer sig till stöd för ett mindre förhållande, hvars helgd han förstår, emot ett större, om hvars vikt han ej hunnit komma till insikt.

Ditt ord fick ingen hysa, Som därtill vigd ej var, Din kärlek fick ej lysa För allom uppenbar; Man måste djupt sig kröka Till usla brunnar , Man måste mänskor söka, För att dig söka . Du, som din sanning skrifvit Mer klar än sol och dag, Du, som vår broder blifvit Och fyllt för oss din lag, Till dig fick man ej skåda Med klar och öppen blick, Hos dig i nöd och våda Ej tröst man söka fick.

Harmen lämnade rum i hans hjärta för tonernas välde, Tankar tider, som flytt, uppvaknade; gladare känslor Fyllde hans barm, och man hörde omsider hans väldiga stämma Djupt med sin bas frambrumma en strof, ledsagande dottren. Men hon slutat visan och blott med lekande händer Rörde tangenterna än till försvinnande, lätta ackorder, Reste den gamle sig opp från sin stol.

Hela tiden hade hon tvärtom böjt sig djupt ned, som hon kunde. Och ändå grämde det henne och sargade svårt i bröstet, att han kunde snudda vid henne utan att känna mer än inför vilken annan som helst och utan att genast förstå, att det var hon, om hon också hade betäckt sig aldrig väl med doket. Var hon redan alldeles borta ur hans minne?

Men i samma ögonblick öppnas dörren utifrån, och med ett rop af förtviflan störtar den stackars modern ned golfvet. Fyra män träda in genom dörren. Dessa bära en bår af grenar, hvilka täckas af en kappa. De sätta långsamt ned båren golfvet och taga af sig hufvudbonaden, djupt gripna af dödens majestät, som de fört med sig in i det lilla hemmet.

Han endast såg, såg. Och ibland suckade han till djupt, av spänning och översvallande tillfredsställelse. Till slut kom en stor gul kista med vita beslag. Den var mycket längre och vackrare än de koffertar, morfar och mormor haft med sig. Kerstin påstod, att i den skulle hans mor ligga. Hon påstod också, att hon skulle fara bort och vila sig länge efter sjukdomen.

Haren tassar lätt och vig mellan tufvorna och solen speglar sig i de små daggdropparna. Det är nästan som om här dröjt kvar en fläkt af Edens frid. Eller är det profetians ande, som susar här djupt inne i skogen och sjunger och väntar, tills det en gång varder frid jorden? Här inne i skogen se vilddjuren inte ens vilda ut. Björnungarna leka ju som glada barn pläga leka.