Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 oktober 2025
Hvad är, att mänskan yrkar på ett ändamål Och aktar ringa, hvad som möts på banan dit? Förstår hon väga hvarje sak med gudars våg, Och vet hon, när hon rubbar blindt en göpen sand, Om ej ett jordras hämmats genom denna blott? Låt vara, att hon menat blott det ädlaste Och äfven skuldlös hunnit, hvad hon syftat till; Blef detta alltid hennes lycka?
Nu är det slut, far! sa Ån och satte fadern i en fållbänk, så att gaveln gick ut. Du är stark, du! sa' Björn. Inte ännu, sa? Ån. Varför gör du ej gagn? Jag är inte vid märket än. Dit kommer du aldrig. Gör jag inte? Ån tog sig på huvet och tänkte. Björn gick. Ån satt till kvällen och såg på märket. Sedan blev han borta i tre dygn.
Här jag sitter nu i sköflad boning, Mer än sparfven under taket fattig, Mera glad dock än i lyckans dagar Skall jag se den ädle, se min make, Om från byn de utan skada komma, Dit de följde fienden i spåren." När den gamle hört det sista ordet, Stod han upp, som om han hvilat länge, I håns blick var mörkt af sorg och oro. Fåfängt bedd att dröja, tog han vägen Som till byn, den välbebodda, ledde.
När hon nu fick se kistan i vassen, sände hon sin tjänarinna dit och lät hämta den till sig. Och när hon öppnade den, fick hon se barnet och såg att det var en gosse, och han grät.
Nu har jag sagt min tanke, så sant jag heter Larsson, och att vad jag sagt är sant som dagen, det kan ni ge er djävulen på, hela surven! Och härvid slog jag näven i bordet så det rungade. Stormen bröt lös; jag hade förlorat besinningen. Sablarna skramlade, och jag minns ingenting vidare, förrän jag befann mig ute i förstugan, dit ett par kanonjärer hade haft den artigheten att förpassa mig.
Så skynda hem så fort du fått kon såld; du vet att jag behöfver dig! Hästen är nyskodd; låt honom springa uppför backarne, han har bra med krafter... Qvinna, tänk på dina egna pligter och låt manfolken sköta sitt. Behöfver du någonting, så gå till prestgården; dit kommer du sjövägen på en stund. Håll dig till Herren Gud, om du kommer i bedröfvelse. Menskor kunna ej hjelpa.
Så sant HERREN, din Gud, lever, det finnes icke något folk eller något rike dit min herre icke har sänt för att söka efter dig; och om man har svarat: 'Han är icke här', så har han av det riket eller det folket tagit en ed, att man icke har funnit dig.
I denna dräkt man dig ej känna skall, till dess du hunnit fram till våra vänner, och färden går helt lätt här öfver viken, dit knapt en vilsen kula nå'ngång kommer. SIGRID. O, att den hunne mig! Och du ej frågar om jag det ville... JOHAN FLEMING. Svara, Sigrid, mig, säg öppet då du gaf din hand åt mig, gaf du af kärlek den? SIGRID. Har jag dig gifvit ett skäl till tvifvel om min tro?
En broder rådde mig, då jag gick från Skara, att jag skulle medtaga den, och sedan dess kände jag också under hela vägen, att någonstädes väntade mig en stor glädje. Det var långt att gå och jag blev öm om fötterna, men nu ser jag, att jag hunnit dit jag skulle. Mitt sinne var betryckt den gången jag primsignade trälarna vid domareringen.
Djupt inne i skogen, där timmerhuggarens yxa aldrig höres och dit människan sällan har sin väg, där växa träden under hundratals år, tills nordanvinden en dag bryter och fäller dem. Här inne i skogen grönskar mossan i ro öfver stenarna, blommorna knoppas, dofta och dö utan att någon njuter af deras fägring, fåglarna sjunga så vackert och ingen stör dem.
Dagens Ord
Andra Tittar