Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 november 2025
Nej, det var just olyckan, svarade Peltonen vi skrefvo icke. Vi nekade båda. Hon skulle först sjelf säga oss att hon gjort det frivilligt, sade Carlson, eljes ville han icke försvära sig, för det var inte hans mening att den vägen komma till den onde. Och jag höll med honom. Nu skulle man kunna tro att patron blef ond på oss, men det blef han inte.
Carlson bad att få se papperet och läsa igenom det. Han skakade på hufvudet, då han såg att det var samma papper som förra gången, och gick fram till sängen, der den sjuka låg med halfslutna ögon och läppar som rörde sig. Han frågade henne om hon skrifvit testamentet eller godvilligt satt sitt namn inunder, ty det stod der, namnet, med fullkomligt läsligt skrifna bokstäfver.
Först kommer jag i mor mins trasvagga och fostras till tjenare och slaf åt folk som trampar nära på vettet ur mig. Och så fick jag det här förbannade hjerteländet, som alltid har fört mig dit som det har varit som mest förbannadt för mig. Och snott mig så tätt fast vid patron, att jag aldrig kommit loss. Skulle jag ha skjutit Carlson, så hade det varit bättre än det nu är.
Men när vi kommo in, hviskade mig Carlson i örat några ord, som bevisade huru väl han genomskådade patronen, och knöt handen i den tro att ingen såg det. Patron hade ändock lagt märke dertill, och likaså en af tjenarinnorna, som genast skickades ut igen. Nå, mina vänner, sade patronen då vi kommo in nu har hon skrifvit, och det behöfves nu bara edra underskrifter, så ha vi det här klart.
Hon tog afsked, gaf oss hvardera en tiomark, och så fingo vi gå. Det var på onsdagen. På fredagen var hon dålig. Doktorn hade beredt dem deruppe på att det skulle bli slut den dagen. Med eftermiddagsbåten väntades fruns förmyndare, häradshöfdingen, och pastorn. Kl. två kom köksan och ropade mig, Carlson var uppe förut. Vi fördes in i gula kammarn, der frun låg i sin säng.
Han lutade hufvudet tyngre i handen och såg stadigare ned åt de mörka golfplankorna. Hon värmdes alltmer under hans tal, och hela hennes ansigte talade deltagande och ömhet. Ja, det kan icke finnas så onda ord, att jag inte förtjenar dem, sade hon slutligen. Om du skulle ha mördat honom, Carlson, så hade jag ändå, sådan jag är, varit värre än du och sämre.
När jag kom tillbaka till skogen, der jag lemnat patron och Carlson, satt Carlson ensam och halfsof på en sten. Patron var borta. Jag slängde då bössan på axeln och började gå åt östra torpet. Men hur jag gick, tyckte jag det blef så svart i skogen. Benen voro som om de varit beslagna med bly, och jag begrep nog att det var patrons fina vin som gjort mig så dödfull.
När vi hade gått ett litet stycke, kom patron efter och bad mig springa hem efter Carlsons bössa, ifall vi skulle se något villebråd, ty frun ville så gerna ha något rigtigt färskt vildt. Och jag sprang, ehuru jag tyckte det var underligt, eftersom Carlson var bra full, och jag sjelf kände att det var lite på sned med mig också.
Därpå splitsade han en stropp, fäste blocket och skar in taljan. Därpå kröp han in i kammaren, medan Carlson stod nedanför med en båtshake för att bära av. Sedan Rapp arbetat en stund inne i kammaren, pustande och fnysande, såg Carlsson hans huvud sticka ut och sakta kommendera: hala! Carlsson halade och snart syntes en svart kropp ute på fönsterbrädet.
Nog såg man att hon var sjuk, men af hvad, det är svårt att säga. Lungsoten var det inte, för hon hostade aldrig. Kanske tvinsoten, den får man af elaka menniskor och onda ord, och den sjukdomen trycker dag och natt som maran. Stackars frun. Det har varit tal om Carlson, förre inspektorn, som sedan skall ha blifvit mördad här någonstädes, hur var det med den saken?
Dagens Ord
Andra Tittar