United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty så säger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina gärningar, ty du hade ju föraktat eden och brutit förbundet. Men jag vill nu tänka på det förbund som jag slöt med dig i din ungdoms dagar, och upprätta med dig ett evigt förbund.
Men jag har glömt det, jag, försäkrade mor i Sutre. Du blir väl påmind, sade gubben. Men mor i Sutre tänkte inte vidare på den saken förrän den dagen, då gästgivarn dog. Sedan han bett barn och husfolk om förlåtelse, anropade han hustrun om tillgift för vad han mot henne brutit. Vad skulle det vara? frågade mor i Sutre, satte händerna i sidorna.
Än, med lifvets sista styrka samlad, Reste sig minutligt opp den gamle: "Främling", sade han, "i hvilket vilddjurs Är min hamn förbytt, då så du frågar? Dock, en främling är du, såg ej henne, Visste ej, att blott en tigers like Mot en sådan bryta kan. Dock, brutit Har den gamle, fast mot henne icke.
Fallet skulle sätta pumpen i gång, pumpen skulle åter draga upp vattnet och Heronskällan hjelpa till. Han måste nu ut i vindskontoret och göra razzia. Sedan han brutit sönder alla möjliga ting för att samla material, började arbetet.
Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund.» Och Gud sade åter till Abraham: »Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.
Efter ni frågar mig på ära och samvete, så skall jag svara eder, att människors måttstock är en annan än Guds. Oss har han givit den lag, att vi ock skola älska våra ovänner; långt mindre skola vi tillräkna söner vad deras fäder brutit. Gack, unge junker, och tjäna med gott samvete den nye konungen!
Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta fastän han hade givit sitt löfte, därför skall han icke undkomma. Ja, därför säger Herren, HERREN så: Så sant jag lever, jag skall förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud.
Till dess förglöm, Hvad jorden brutit, hvad du lidit där! Sof bort din smärta, sorgens trötta dotter, Och dröm, hur lyckan står vid grafvens rand Och tigger för sitt rika fullhorn än Den sköna skatt, hon nödgas sakna: friden.
Jag söker här min älskling, och han svarar Från alla gråa klippor, då jag sjunger. Hör, hör! En stämma där, en där, en där, Den sista är så långt, så långt, att jag Ej hinner honom mer, sen dit han flydde. Hör, hör! Nu är han åter nära, nu Där längre, nu så långt, att knappt han höres. O, ve! Hvi flyr han? Hvad har jag väl brutit? Och har jag brutit, vill jag allt försona.
Hvem behöfver icke alla sina lemmar för att kunna arbeta och vara nyttig? Icke sänder Gud sjukdomen för att vi motståndslöst skola böja oss för den, utan jag tänker mig, att han sänder den som straff för att vi brutit mot någon af naturens lagar och för att pröfva vår tro på hans hjelp. Ja, jag förstår mig nu inte på andra lagar än de som stå i tio Guds bud.