Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 oktober 2025
Tidigt på morgonen trädde fru Anna in i Elsas rum, bärande brefvet i sin hand med en uppsyn, som om hon burit världens förnämsta klenod; ty hon kände stilen. Och Elsa rodnade ända ned på halsen, medan hon liknöjdt lade brefvet till sidan, ty hon ville icke bryta det, förr än hon var ensam.
Det kändes som skulle jag icke kunna lefva längre. Dock först ville jag skrifva till honom; och jag sände ett stadsbud med brefvet. Jag minns icke klart, hvad jag skref, men det var ungefär så här: »Jag hade hoppats att få säga er farväl, men ni hade icke ett vänligt ord att ge mig. Jag fick nöjas med mindre medkänsla än en döende hund får af sin herre.» En half timme senare kom han.
"Zekulo, din sköna brud vill paschan Söka röfva från dig; därför skynda, Kom blott till min boning, och vi tåga Bägge sen till paschans tält. I morgon Måste flickan säga, hvem hon väljer." Ynglingen har knappast läsit brefvet, När sin häst, den snabbaste, han sadlar, Med sig tar tre hundrade vasaller Och om kvällen sent till grefven kommer.
Jag hade sett en skymt af Alma då jag for förbi med snälltåget hon mötte vid stationen men det var bara några korta minuter och du kan förstå hur jag längtade efter att träffa henne riktigt Det är bäst att säga det strax: vi voro främmande för hvarandra. Alldeles främmande.» Fru Zimmermann lät brefvet sjunka. Främmande? Främmande efter knappt en månads skilsmessa.
Kyparen hade hämtat ett bref till henne. Hon ref upp det. Ahaa! Hon skrattade. Ni får gå. Hör du, Lisi, sade hon, då kyparen stängt dörren efter sig. Och hon skrattade på nytt. Jag blef nyfiken. Af hvem var brefvet? Af din man. Jaså. Mina kinder brände. Han kan inte mera vara min ciceron. Han har fått oväntade hinder. Skulle du möjligen veta hvad slags hinder det är?
Då föll ditt lilla budskap ned alldeles framför mig, och jag böjde mig ofrivilligt för att taga upp det. Det lilla brefvet innehöll blott fyra ord: 'Hos Herren är hjälpen'. Men dessa ord voro tillräckliga för att återgifva mig mitt mod. För tillfället hade jag alldeles för brådt för att hinna forska efter hvarifrån budskapet kom. I dag hade jag åter mina vägar här förbi.
Hvad är det där för en biljett? Herrn lär ha skickat den. Jag ref upp brefvet och läste: Vänta mig ej till middagen. Vi äta i värdshuset i parken. Kom med om du orkar. Jag hoppas ditt illamående redan är öfver. Jag stoppade brefvet i fickan och skrynklade det. Karlen väntar på svar, påminte Mari. Det behöfs inte något svar. Han får gå. Mari gick, och jag steg också upp för att taga afsked.
Den mannen, som bedragit henne på det enda, som kanske kunde ha gett hennes lif en smula innehåll! Sakta knäppte hon upp ett par knappar i sitt klädningslif, drog fram det gamla brefvet till hans förra hustru och räckte honom det utan ett ord. Han ryckte till, for med handen öfver pannan och vacklade tillbaka. Hans panna var kopparröd, och de blodsprängda ögongloberna trängde ut ur sin hålor.
Han hade aldrig talat om henne, mer än den ena lilla antydningen i brefvet; hon hade aldrig hört hennes namn och hon anade icke hur hon såg ut; men ändå kom det öfver henne med en ingifvelses omedelbara visshet, hvem hon var. Underligt det kändes som smärta. Hur hon än önskade honom allt godt, hur mycket hon än längtat efter att detta skulle ske det var något inom henne som uppreste sig deremot.
Jag gråter så att brefvet är en enda dimma, jag kan i mitt lif aldrig bli en fundersam och afmätt trästock, som alla andra. Jag kan gifva mig utseende deraf, ty jag är stolt; men bryter min häftighet en gång igenom är den omöjlig att hejda. Hon vet det.
Dagens Ord
Andra Tittar