Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 juli 2025
Ref. kan icke sluta denna uppsats utan att yttra sin lifliga glädje öfver att även i denna del af Franzéns skaldestycken se en borgen för den store skaldens fortfarande ungdomliga verksamhet, en verksamhet, som ännu lofvar litteraturens vänner så många njutningar, så många rika skördar.
Den verkligt storslagna ingången dit mellan nedrasade klippblock lockar mig med en alldeles säregen dragningskraft. Det berg, som uppbär den öde borgen, stupar lodrätt i djupet och bildar porten till den ravin, där bäcken gör kvarnfallet. Genom en naturens lek är klippan modellerad till ett turkhuvud, så likt att all traktens befolkning lagt märke därtill.
Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina avkomlingar efter mig och icke utplånar mitt namn ur min faders hus.» Då svor David Saul denna ed. Därefter drog Saul hem; men David och hans män drogo upp till borgen. Och Samuel dog, och hela Israel församlade sig och höll dödsklagan efter honom; och de begrovo honom där han bodde i Rama.
Där satt han och stirrade på borgen, som ännu var synlig på andra sidan havsviken som en svart sten. Några veckor därefter bars en kista genom bygatorna till hamnen. Ett skepp låg just färdigt att avsegla till Själland. Det var tidigt på morgonen, och de små stugorna lågo ännu i sömn med bom för dörr och lucka för vindöga. Kistan var höljd av ett svart täcke, skrifvet med ett vitt kors.
En morgon väcktes han av en karl, som visade en räkning på ett par blanklädersstövlar. Han hade aldrig i sitt liv dragit blankläder, men en provisor på apoteket skulle på en Gillebal och kunde icke få blanklädersstövlar utan att någon gick i borgen, pro forma . Han hade alltså gått i borgen. Vill herrn betala den här räkningen? Skall jag betala hans stövlar! Jag känner knappt karlen!
Då är du väntad, svarade mannen. Styrk dig med några droppar, kung Fredlös, men stanna inte länge. Jag vill inte se fläckar här på trappan av folkungablod. Det är ett ohyggligt blod, och jag vill kunna gå omkring i borgen mitt i mörka natten utan rädsla. Han tog tillbaka kannan ur Valdemars händer, satte den på trappsteget och visade honom upp till en ekdörr.
Men varför maka ni er så bestört baklänges? Där stiger en i diket av förfäran och där en annan i sin åker. Snart kan jag inte tömma en oskyldig bägare vatten, utan att man korsar sig av fasa. Fly inte genast efter liarna och bågarna. Jag har en fråga till er. Lever hon? Han pekade mot borgen vid havet. Nyss levde hon ännu, svarade en av bondkvinnorna.
Kaptenen och prästen voro fattiga slarfvar bägge två, och de representerade nöden, häradshöfdingen och läkaren däremot lifslusten, glädjen och hjälpen, som i form af penningar eller borgen åstadkom denna välsignade harmoni, hvilken alltid nådde sin skönaste fulländning vid klangen af de kära toddyglasen. Läkarens fru, den lilla doktorinnan, stod vid köksspiseln och stekte abborrar.
Den trogne gubben log, En blick af kärlek på sin herre fäste Och förde gladt sin hand Mot borgen af sitt höjda bröst och talte: "O furste, gammal är Vladimir ren för obekanta seder, Att lyda var han van, Af inga makter lär han mer ett annat." Han talte dessa ord Och gick på furstens milda vink ur rummet, Och ensam i sin sal Blef Voldmar åter med sin tysta lycka.
De lyckliga glada, de bygga i ro Bland mossiga tallar sitt fredliga bo; Och stormarne, krigen, Bekymren och sorgen, De känna ej stigen Till värnlösa borgen, Där glädjen behöfver Blott maj dagens brand Och natten, som söfver Med rosende hand De späda ibland. Du, flyktande ande på främmande strand, När söker du åter ditt fädernesland?
Dagens Ord
Andra Tittar