Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 23 september 2025


DEN SKEPPSBRUTNE. En, som frågar dig Med en skeppsbruten främlings helga rättighet, hvilken strand han funnit räddning. LEONTES. Vida kring Har namnet ljudit af det land, du hunnit nu. Du skådar här det mångberömda Salamis. DEN SKEPPSBRUTNE. Jord, dyre jord! LEONTES. Han faller sitt anlet ned Och för de bleka läpparna mot markens stoft Till kyssar, mera varma än en älskares.

Först vid slutet af den krökta gången, Mellan ödelagda gårdar banad, Satt en yngling, snart förblödd, vid vägen hans bleka kinder flög dock rodnad, Flyktigt som kvällens silfverskyar, Och hans släckta öga tändes åter, När han vaknad såg den gamle nalkas. "Hell", han sade, "nu är lätt att blöda, En bland många, som det unnats tidigt Att för fosterlandet med seger.

Bäfvande, med bleka läppar, hviskade de unga: "hellre !" Och främst i spetsen för flickorna steg Vali. Hon kastade opp sin slöja och blickade mot himlen, men ingen stjerna syntes der, att besvara hennes blick. "Fri är Vali, fria äro vi alla, blott vi vilja. Låtom oss följas åt i döden". Vali vände sitt anlete mot öster.

För att skrämma köpfolket till att genast kasta sina vapen, säga vi alltid, att du är med oss och står bakom oss berget och väntar din andel. När de höra ditt namn, bli de bleka och spaka, känd och fruktad börjar du bli överallt i landet som rövare. Det började redan att knoppas och somra, när han kom hem till Folketuna.

steg han upp, tog småstintorna en efter annan, höljde af dem halsdukspaltor och schaltrasor och lade dem i halmbädden, med deras hufvuden emot getens varma ragg. " de vise kluck, kluck." Glasögonkarlen stod och stirrade de små där halmen. Söta, rara barn voro de, med ljuslockigt hår, fina små ansikten, fastän bleka, tunna, med frostbitna små näsor.

red han hän och kom till ån, till stranden Där Gyllenbögels frikår uppställd var. Där stod en yngling, nyss från plogen tagen; Genralen såg de bleka anletsdragen, Höll in sin häst och röt med vredgad ton: "Hvem är du, bonde? Säg, hvad gäller nöden? Har du ej lärt dig än förakta döden, Din kind är hvit som snö, är du pultron?"

Han talade icke mer än som var alldeles oundgängligt; han bara såg ner detta bleka barnaansigte med de stora förskrämda ögonen. Aldrig hade han varit gripen af medkänsla och ömhet som nu inför detta lilla bräckliga lif, som gick vid hans sida och talade om att . Han kände sig sjelf modig och stark och i känslan af styrka bodde längtan att skydda.

Om?... Hon var blek, såg trött ut. Der fans intet friskt uttryck i de bleka dragen och endast ett lojt intresse i de stora ögonen. Om han skulle lära henne älska; lära henne känna lifvet fullt och rikt som det borde kunna vara lära henne det om också blott för några korta minuter. Vid den tanken kunde han höra hur hjertslagen började öka takten.

hon varseblef sin son, som stod i förstugan, drypande våt, med blottadt hufvud, stannade hon plötsligt, och öfver hennes bleka ansikte flög en skiftning af öfverspänd känsla, af glädje eller af sorg, det var icke godt att säga hvilketdera, ty glädjens och sorgens yttersta gränser i ett som himmel och haf vid horisonten.

Hans bleka och pussiga anlete såg upp till henne som ett barn ser upp till modern, och han lydde hennes röst blindt, liksom en hund sin egares. Sju år, tillbragta i cell, hade gjort honom kraftlös, vansinnet hade öfvergått i fånighet och apati, han skulle gått under, om ej Kajsa tagit sig an honom.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar