United States or Tunisia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Lotta svarade inte. »Nu ska' maten riktigt smaka», fortsatte Lasse, »du har väl färskt kärnadt?» Hon dukade bordet: hårdt bröd och strömming, smör och filbunke, ett stort krus med svagdricka. Så gick hon till vaggan, tog upp den nyfödde, satte sig utan ett ord på sängen och lade barnet till sitt bröst. Lasse såg förvånad på. Så slog han handen i bordet och gaf till ett gapskratt.
Mer säger jag dig aldrig. Därtill fäste jag mig för mycket vid det barnet. Du må lägga på mig alla de kval som du har makt till, ändå skall jag tiga. Trälar, sade då Folke Filbyter, hetta upp ett järn på elden och blinda därmed tiggaren. Han är inte värd att ännu en gång få återse den stora härliga solen. Bryten gjorde då, som han befallde, och glödgade ett järn i askan.
Nå, säg bara ut, kära Naja, om inte mamma har någonting emot det, jag vill ge dig allt hvad jag kan, bara du eftersom du ifall du ja efter du, kära goda Naja, är snäll och öm mot mitt kära lilla barn. Åh, med barnet har det ingen fara, bara frun inte pjoskar så förskräckligt så'na här ungar är det ingen nöd med, och godt om dem är det också. Men hvad var det du ville, Naja?
Hon lutade sig ned, och en bölja stänkte sitt skum på hennes panna. Det kändes friskt och upplivande. Barnet, som hon bar i sina armar, vart oroligt och började gråta. Rakel tystade den lille med kyssar och smekande ord.
Anande hans tankar böjde han sig därför intill honom och frågade: Får jag hälsa bröderna och systrarna, var jag går fram? Du får, svarade Ingevald. Den gamle läste då över honom och gav honom broderskyssen. Sedan gick han till hängvaggan och döpte barnet.
Och just i dag, som hon varit så lycklig och förhoppningsfull! De stodo der fyra stycken och hade någonting mörkt emellan sig, som en af dem bar på axeln. Någon död? Hvad var det? Barnet, pojken, Weli! Död? Nej, icke död. Mjölnardrängen förklarade helt lugnt huru allt gått till. Han lefde och var bara litet afsvimmad.
Medan barnet levde, fastade du och grät för dess skull; men så snart barnet har dött, står du upp och äter!» Han svarade: så länge barnet ännu levde, fastade och grät jag, ty jag tänkte: 'Vem vet, kanhända bliver HERREN mig nådig och låter barnet få leva. Men nu, när det har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag väl skaffa honom tillbaka igen?
Måste vara stilla ... stilla... Måste vara stilla ... stilla... Och hålla ögonen fast. Holpainen var vaken, det hörde hon på andedrägten. Och lilla Anni sof så godt den här natten. Månne barnet stackare redan började blifva bättre. Ville sparkade, månne han hade fått täcket bort, der han låg på det kalla golfvet. Hon kunde inte gå och se om honom.
Men hon, ej skrämd, ej öfverraskad, såg Så ömt förtroligt leende på mig, Som om jag länge stått hos henne redan; Hon såg, som barnet på sin ängel ser, När modren bäddat vaggan mjuk och drömmen Då genast leder fram den välbekante. Ej ljöd dock lutan mer.
Det tiggde verkligen stryk såsom medicin. Men det fins ett annat sätt att utdriva de svarta andarne. Man tar barnet i sina armar, så att det känner en vänlig menniskas magnetism, och det lugnar af. Det sättet är bättre än alla andra. Gossen hade sådana anfall. När ett nöje vinkade, en utflygt med bärplockning till exempel, bad han få stanna hemma.