Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juni 2025
Gossen reflekterade för sig själf utan att besvara moderns fråga. »Nå, hvarför dör man då?» »Gud vill det...» »Men ä' det bättre där än här?» »Javisst, det kan du vara säker på.» »Hvarför ska' man då vara här?» »Emedan, åh ... det förstår du inte.» »Åh jo, bara säg, söta mamma!» Modern svarade icke. »När kommer man till himlen, mamma?» »När Gud anser en värdig.»
Det syntes ända ut på den kullriga ryggen, så bedröfligt han tyckte det vara. "Int kan ni dra oss allihop, det vet en väl att sånt är bara skryt", sade Maglena, som kommit i prattagen och inte frös så mycket, sedan småsystrarna klämde sig in emot henne och blifvit stilla, då de somnat. "Men ni ska få höra på roligt." "Vet de, att Anna-Lisa hon ska bli geterska åt kungen.
Och samtidigt rätade han upp sig till hela sin längd. Ä de en gunghäst? En gunghäst! Va skulle ja mä en ny gunghäst, ja som redan har en, som ä så fin! Nä du! Va ä de då för en häst då? Den ä vit, alldeles vit . Ja, men ä de En sådan häst har du aldrig sett. Men nu slog Göran från sig med båda händerna. Och så skrattade han skadeglatt: Ah, du bara ljuger. Dä ä inte din. Dä ä din pappas.
Han var så drucken att han pratade bara för att höra hur fort munnen gick. David satte flaskan för munnen och drack, kröp ned på golvet vid värmeelementet och drog rocken över huvudet. De tre surrade och bråkade.
Väl hade hon som helt ung fått beröm för sin röst, patrons fru hade ju försökt henne vid pianot och sagt, att hon kunde komma in vid operan, men musik hade hon ju aldrig tålt. Bara orgel. Inte sådan der lättfärdig dansmusik med horninstrumenter, eller gnidmusik på fiol, eller klingeliklang på fortepiano, nej, bara ordentlig, långsam klar sång, i stämmor eller ensamt, men allvarligt.
Att sportmössan tillhörde Söderberg junior och alltså endast täckte Karl Antons bara fläck i skallen, och att rocken var Lydias aftonkappa generade honom inte alls, han tog dem på sig ändå och gick sin väg. På trädgårdsgången vid grinden stod hatten, och Karl Anton stannade ett ögonblick och betraktade vraket.
Folke Filbyter tycker, att det är synd om dig och vill taga dig med sig. Därför går jag nu genast upp med en repstump och hämtar dig. Är det bara mig ni söka, då blir jag lugnare till mods. Det var Ingevald, som gav mig barnet. Han bad mig att taga det. Jag var ingen tjuv. Men jag vet, Folke Filbyter, att du anser dig ha husbonderätt över allt levande på din gård.
De är bättre för oss bägge de än te skiljs åt." "Gullspira här hörs int kunna undvara mej", sade Månke bekymrad. Han glodde med runda ögon ner i backen och skrapade i sanden med näfverskon så att den bara vristen ofvanför syntes blåröd. "Geten", upprepade sågställaren förbluffad.
»Du skall inte fråga mig», sade hon en gång. »Jag vet inte själv vad det är. Jag vet bara, att ingen människa kan förstå det.» Vari hon då blickade in, tillhör det okända, varom alla kunna fråga, men varpå ingen får svar. Men hur skulle jag kunnat förstå detta då? Vårt liv var lyckligt, våra dagar glada, våra gossar växte och fyllde vårt hem med sitt muntra stoj.
Ännu en gång gick han ett sista varv kring den halvplundrade skattkammaren och sökte, och sedan följde han brodern tillbaka över gårdarna. Hans rov var icke större än att han kunde bära det framför sig i vänstra handen. Skattmästarna trodde, att anblicken av så många dyrbarheter skakat hans förstånd och att han inbillade sig hålla den yppersta klenoden.
Dagens Ord
Andra Tittar