Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juni 2025
Ungdomen är minsann så tanklös och begiven på nöjen nu för tiden, att det sannerligen behövs en lärare med ett alldeles speciellt grepp om barnasjälen för att lära den inse ögonblickets allvar och helgd.
Har du någonsin hört, att det blifvit allvar af ett skolflickstycke, som slagit ut på barnbalerna eller skridskobanan? Jag har aldrig ansett sådant för annat än onödig inbillning. Bella blef tankfull. Jag har sett litet i den vägen, sade hon. Men något inom mig säger, att det är att leka med något mycket allvarsamt.
Kanske inte, men om han försökte med allvar så hade han likväl något att leva för, en liten plan, ett halmstrå att gripa efter. Han blev plötsligt så glad över att ha hittat denna ansats till en hållpunkt i tillvaron att han satte sig upp i sängen och skrattade, han fick nästan tårar i ögonen.
Nej, se jag ska ha sockerärter Ja se, nog ska en ha pilargoner och tullipaner! Man talade till och med om en ko eller åtminstone en get. Och en gris naturligtvis naturligtvis en gris! Förslaget togs verkligen så pass på allvar, att en deputation bestående av fem arbetare sändes till baron de Sars på Rogershus.
Fadren, som varit student i Åbo, men för sjömansyrket öfvergifvit prästakallet, egde studier både i yrket och därutöfver. I hans bref till sonen framträder en humoristisk åder, som går igen hos denne. Enligt skaldens egen uppgift har fadren med allvar följt hans första skriftställarförsök och rättat dem med stränghet.
Att skriva hem efter hjälp förbjöd mig min stolthet, och ännu hade jag litet hopp kvar om att det till slut skulle ljusna. Så småningom vandrade det ena plagget, den ena småsaken efter den andra till pantlånaren, och till slut stod jag där utan att äga mera än de kläder jag gick och stod i. »Då började svälten på allvar.
"Ni är sjuk?" frågade Nymark, i det han tog hennes hand. "Endast trött," sade Alma leende och vinkade åt honom att taga plats på stolen. Nymark drog den närmare. "Kanske ni önskar hvila?" "Ert sällskap lifvar mera upp mig, tror jag." "Då kan jag sitta hos er med godt samvete." "Ni tar väl inte illa upp, att jag är så här i min frihet?" "Det frågar ni inte på allvar.
Låt mig visa dig, att jag kan. Visa mig bara en enda gång, huru jag skall bära mig åt, och sedan skall det gå som en dans!" Per blef allt mera ifrig under det han talade. "Nu bär jag först upp vatten och fyller baljorna, och så gör jag upp eld under stora grytan, och sedan skall jag tvätta, så det skall stå härliga till det skall du få se, mor!" Mor kunde ändå inte tro, att det var Pers allvar.
Vad visste dessa mänskor uppe på verandan om livet, dess ohyggliga allvar? Vad visste de om det hårda öde, som vilade på den, som var olik andra? Hade de redan glömt en Sokrates, en Giordano Bruno, en Galilei?... Hade de glömt giftbägaren, dödsdomarna, landsflykten, som blev de stora sanningssägarnas arvedel? Han andades åter djupt.
Långt ifrån att egna frågan någon verklig utredning, ville man ej ens gifva sitt understöd åt ett välbetänkt förslag, utgående på att i den närmaste framtiden få en dylik utredning verkstäld af sakkunniga personer: hela diskussionen synes knapt hafva varit menad på allvar, frågan togs blott af den vid mötets början rådande majoriteten till förevändning för att få framkomma med en meningsyttring i protektionistiskt syfte.
Dagens Ord
Andra Tittar