Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 juni 2025
Framför spisen en liten stinta med lockigt hår, som sydde röda rosor på en tummvante. En pojke, som spantade stickor och sopade spiselhällen, sedan han lagt mera ved på härden. Mor Brita-Dea själf vid spinnrocken igen. "Jämmerligen heller, så behändigt här är", sade Stina. Hon öppnade dörren till ett stort skåp, där tomma, rena mjölktråg voro inskjutna i slåar öfver hvarandra.
Han öppnade den yttre dörren, steg ned för några trappor och stod framför en inre dörr. Klemens, är det du? sade fången inifrån. Ja, jag kommer med vatten. Här, här! Lovad vare Gud, som rörde ditt hjärta! Tryck på en rigel där nere, och dörren öppnar sig! Klemens trevade och fann rigeln. Han drog den tillbaka. I samma ögonblick gick dörren upp, och fången skönjdes i mörkret framför honom.
Flickan grep henne plötsligt i armarna, hårt så att naglarna skuro halvmånar i skinnet. Mor ska inte säga något åt Daniel. Gumman strök bort hennes händer, den ena först, den andra sen. Kände på märkena. Nej. Vad skulle jag säga åt Daniel? Jag ska bara laga att han kommer bort med det första. Greven. Hon sköt flickan åt sidan, öppnade dörren, vände sig om.
Hans ansikte var blekt och bar stämpeln av dyster beslutsamhet. Sedan han funnit den rulle, efter vilken han sökt, flyttade han lampan till en soffa, lade sig och öppnade boken, men glömde att läsa och försjönk i sina egna tankar. Dock, jag måste skriva till henne ... endast några rader ... för att rättfärdiga mig ... befria mig från varje ytterligare tanke på henne.
Och honom följde mycket folk ifrån Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och från landet på andra sidan Jordan. När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom. Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade: »Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.
I det år då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden, den dagen bröto alla det stora djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig, och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Denna tog skrinet, yttrade likgiltigt sin belåtenhet med det nätta arbetet och öppnade locket. Der inne var en liten silkessjalett, en fingerborg af silfver, en karniolsring och ett porträtt. Med ett öfverlägset leende betraktade Nadja sakerna. Han är alldeles galen i mig, sade hon skrattande, och det fastän barnet icke var hans! Men han är snäll, token, säg honom det. Åh, der är hans porträtt!
Fempunds-tunga bultar, icke lästa, Utan smidda fast med eld och hammar, Tyngde dem och lydde inga nycklar. Och han stod likväl, zigenarn Adolf, Glad på marken ren och eftertänkte, Hvart sin färd han skulle styra dädan, När, ur dödens slummer vaknad, förarn Öppnade sin blick och mötte röfvarns.
Men han öppnade dörren. Då sade hon: För du har inge där att skaffa. Valborg är uppe på loftet. Och hon tänkte: Vad i herrans namn säger jag? Står jag och ljuger? Daniel stängde dörren. Vad gör hon på loftet? Han tror att jag ljuger! tänkte mor i Sutre. Hon fräste: Jistine, kan jag vet det? Sväran är också där. Så du ska inte gå dit. Hon fortsatte i en ramsa: Nu kan du väl vara lugn då. En stund.
Det blef en sådan tomhet och hjelplöshet i rummet, så snart hon hade stängt dörren efter sig. Hellu vaggade med båda händerna, för att vaggan skulle få en jemn rörelse. Och oafvändt såg hon på Annis ansigte, färdig att genast börja sjunga, om hon det minsta öppnade på ögonlocken. Gossarne voro någorlunda tysta. Allt tycktes gå väl.
Dagens Ord
Andra Tittar