United States or Costa Rica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men vid trädets topp i fallet Möta falkarne hvarandra, Öga blixtrar vildt mot öga, Och mot vinge klappar vinge. Och en blodig strid är börjad Mellan falkarne i flykten; Ingendera unnar bytet Åt den hotande rivalen. Men från kvisten, där hon sutit, Skyndar, skrämd af dånet, dufvan; Nära, nära är förföljarn, Och den kända hyddan fjärran.
Och du själv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall förvisso bliva gripen och given i hans hand, så att du nödgas stå inför konungen i Babel, öga mot öga; och han skall muntligen tala med dig, och du skall komma till Babel. Men hör HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: Så säger HERREN om dig: Du skall icke dö genom svärd.
Åkern ligger oplöjd, gån att plöja." Tyste gingo de till åkern alla, Och till ledet kommen, talte Tomas: "Såg jag rätt vår faders öga, bröder, Är vår arm värd guld i dag; af svetten Kan hvar droppe för ett granbarr säljas. Nu i dag det gäller att arbeta, Ty i afton kommer svårt att granskas." Tomas detta. Vid hans maning sänktes Hvarje plogbill ned i jorden genast.
Nu, så hör, hur flickan där beter sig: Har den svarta, sorgens stängel, vuxit, Talar hon och sörjer med de andra. Har den röda, glädjens stängel, vuxit, Talar hon och fröjdas med de andra. Har den gröna, kärleksstängeln, vuxit, Tiger hon och fröjdas i sitt hjärta. Till en källa talte gossen vredgad: "Källa, ängens öga, onda källa!
Och HERRENS ord kom till mig han sade: Så säger HERREN, Israels Gud: Såsom man med välbehag ser på de goda fikonen, så vill jag med välbehag se till de bortförda av Juda, dem som jag från denna plats har sänt bort till kaldéernas land. Jag skall med välbehag vända mitt öga till dem och låta dem komma tillbaka till detta land.
Men bilden vek, utan att hon visste huru, för en annan, som plötsligt stod för hennes andes öga. Det var en skön man, i vars anlete strålade en överjordisk mildhet och renhet, vars ögon, fästa i Hermiones själ, syntes i sin blick hava samlat och förmänskligat det högsta väsendets ofattliga kärlek.
Men då brast fru Lundboms tålamod, och med en röst, som ingalunda lät som en kerubims flöjtklara stämma, kommenderade hon: »Svär inte, Lundbom!!» Lundbom bröt tvärt av tiraden och svalde i häpenheten ett par ord så fula, att hans blåa öga smög mot spritskåpet, där hans magenbitter förvarades.
Först i grannskapet av staden fick han öga för sin omgivning. Han såg dubbelporten och hörde från gatan Kerameikos sorlet av de talrika lustvandrande, som njöto den svala stjärnsmyckade nattens klarhet. Han stannade, ty i denna sinnesstämning fördrog han icke att se eller ses. Bakom honom låg begravningsplatsen. Han vände om och gick dit. I porten hejdades han av två mötande män.
"Allt stillare blef stormen", så sjunga barderne, så sjunga flickorna, "allt mera ljusnar skyn, östern smyckar sig med glödande rosor, solens öga strålar öfver verlden, och glad slår den unga Edith opp sitt öga, ty så ljufligt stilla slumrar den lille på hennes arm".
v. DANN. Nej, tack af hjärtats grund För dina ord, de öppna, varma! Du är mig dubbelt kär i denna stund. Hur vill jag fordra, att ditt öga, Som sett af lifvet än så föga, Skall genomskåda detta hårda skal, Som är ett gammalt hjärtas stela yta? Men, vet du, skulle hälften af de kval, Som bott där inom, en gång flyta I dina ådror, sågs om några dar Ej ens ett skal af dig, min flicka, kvar.
Dagens Ord
Andra Tittar