Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
Jag vänder bort mitt öga, jag vill gömma mig Bakom en mur af denna pinies täta barr Och så min blick från henne stänga, att den bild, Hon nu på afstånd röjer, icke rubbas må Och flykta, då hon nalkas. O, min moder, skall Jag nånsin se din verklighet på jorden mer, Som nu jag sett din skugga? DE FÖRRA. TEKMESSA med sin LEDSVEN. LEDSVENNEN. Böj åt detta håll Ditt steg, o drottning, här är stället.
Med flyktigt öga genomilade han sidorna, tills han hunnit det kapitel, vari författaren omtalade sitt möte och sitt umgänge med den kvinnliga anakoreten. Här mötte honom iakttagelser och betraktelser av ett slag, som fängslade hans öga vid varje ord och tvang honom till eftersinnande av varje mening.
På en mossig häll framför hans fötter Satt en gubbe, tungt mot stafven lutad, Lik en stod, ur gråa klippan huggen. Målet tycktes han ej blott för dagens Färder nått, men för sin lefnads långa Vandring äfven; blott med möda höjde Mot den kommande han än sitt öga.
Med örat har jag hört Dig, men nu har mitt öga sett Dig. Job Han förvånades över sitt eget lugn, men det föll honom ej in att detta lugn kunde vara en sjuklig trötthet som stegrats till ett slags själslig stillhet. Hans inre liknade nu en massa, ännu strax före sjudningen, utan en märkbar rörelse ens på ytan.
Med sorgens öfvermått skall sorgen kväfvas, Och dessa afgrundsdolkar skola dock En gång förslöas, då de ständigt brukas. Se opp, mitt öga, tanke, spänn din flykt Och hjälp mitt ödes bristande förmåga Att måla bilder på min kärleks duk, Förfärligare än de redan sporda!
Så graflikt hemskt det stannat i mitt minne: Det höjde sig så stolt bland nejdens hus, Men det var mörkt och tomt och dödt där inne, Blott ur ett rum, ett enda lyste ljus. Jag stannade en stund och såg. Det var Palatsets stora sal, som lyste klar; Den låg som öppen för mitt skärpta öga. Jag sökte människor i salen, men Min väntan såg sig fylld så ganska föga, Blott två gestalter rörde sig i den.
Emellertid fick jag vara vittne till ett arbete, som på en gång var diktarens och målarens, som jag visserligen aldrig förgätit, men som jag bäst kan framkalla ur minnet genom att föreställa mig berättaren. När han gav en naturskildring rörde han handen såsom om han fört penseln, och när han talade om solnedgången såg jag reflexerna i hans öga.
Sluten i dess famn, På dess granitbädd skall jag, gömd för världen, Hvars skönhet kväljer och förskräcker mig, Kanske en stund af sömnens ro besökas, Ett ögonblick få glömma bort mig själf. Dock om, ännu på veka svandun vaken, Vid Minnas sida hennes make hvilar, Så lämna mitt förgråtna öga, sömn!
Och Wainahée badade i insjöns våg, och hennes kind var frisk och hennes öga log och hennes hår pryddes af blommor, då hon gick emot höfdingen. Djupt ödmjukade sig Wainahée inför honom, nedsättande sig vid hans fot.
Egna upplefvelser, det är i Henning Bergers fall: egna, lagom vemodiga stämningar och egna, med otroligt skarpt öga varsnade syner, voro cykelns innehåll. Detta själfupplefda var en förutsättning för de vackra saker, de många skickligt gjorda saker och till och med fina saker, hvilka allt som oftast mötte.
Dagens Ord
Andra Tittar