Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Och flyktingen med fasa ryggar, Som fågeln midt i flygten skyggar, För dunsten från det Döda Haf; Han sin kamel mot bergen styr, Och redan Han dem lyckligt hinner; Men ej Han Ödet undanflyr Och stunden Honom der ock finner.
Men för bekämpandet av alla dessa stridiga känslor fanns intet medel. Ödet hade smitt dem samman. Ödet måste ha sin gång. Saken var den, att Men det är en lång historia. Redan efter en fjorton dagar sade Rose under en lektion till honom: Pappa säger, att du blir rik en gång, när din morfar dör. Något sådant hade Stellan aldrig förr hört. Men han kände det med ens, som om han blivit mycket större.
Jag hoppas att från denna stund få ensam råda. Det var en överraskande upptäckt, min Annæus, att anföraren för de upproriske var ingen mer och ingen mindre än vår gamle vän Krysanteus. Krysanteus i spetsen för en hop kristianska svärmare! Vid Zeus, ödet leker med människorna. Glöm ej, Olympiodoros, att anteckna i ditt verk, att Krysanteus varit Julianus' lärare i filosofi och krigskonst.
Snabba, o snabba äro de sköna himmelska väsen, flyende hän mot strålande fjärran; medan er egen glättiga kor föres av ödet bort till ett motsatt mörknande fjärran. Skynden, o skynden, flickor och gossar, skynden att bryta luftiga kedjan, ilen att slå i njutningens bojor dessa olympiskt leende, ljuva, flyktiga barn!
Men när ödet nu en gång fogade det så, att det blev en artillerist i stället, framstod artilleriet ögonblickligen för henne som arméns betydelsefullaste vapen, och hennes stolthet över de ärorika anor, med vilka hennes mans regemente prunkade, var både stor och när det behövdes vältalig.
Svaret är nära till hands och ligger i öppen dag: det är någon som de frukta, någon gäst som är oundviklig som döden, obarmhertig som ödet, oblidkelig som det. Det är denne gäst, som sommarn om står utanför och väntar på tillfälle att någon stilla natt komma in och andas död öfver åkrar och ängar, öfver förhoppningar och menniskohjertan.
Dmitar jagar dagen om i skogen, Lyckas dock ej jaga opp ett villbråd, Tills att ödet sent på kvällen honom Till den säfbekrönta skogssjön leder, Där en guldbevingad and byggt näste. Dmitar låter gråa falken stiga, Att på anden skjuta ned i säfven; Se, men knappt berörd utaf hans vinge, Har hon redan öfvervunnit falken Och hans högra vinge sönderkrossat.
Här är oss ljuft, här är oss godt, Här är oss allt beskärdt; Hur ödet kastar än vår lott, Ett land, ett fosterland vi fått, Hvad finns på jorden mera värdt Att hållas dyrt och kärt? Och här och här är detta land, Vårt öga ser det här; Vi kunna sträcka ut vår hand Och visa gladt på sjö och strand Och säga: Se det landet där, Vårt fosterland det är!
Och skulle ni misslyckas i att nå upp, så skyll icke på stjärnorna, utan på er själfva. De som misslyckas kunna säga, att den eller den personen hade stora fördelar, ödet var honom bevåget, omständigheterna gynnsamma. Det där pratet är icke mycket värdt.
Brahmanen fyller sin plikt mot livet genom att låta ett barn bliva till. Därefter går han ut i öknen för att ägna sig åt ensligt leverne och självförsakelse. Min mor : Vad har du gjort, olycklige, i din föregående inkarnation, eftersom ödet misshandlar dig på detta vis? Jag : Gissa!
Dagens Ord
Andra Tittar