Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 maj 2025
Ännu likväl, så länge en medtäflare Kanhända lefver, färdig att på första vink Stå fram och yrka på sin rätt, får ingen blick Mitt inre skåda, får blott vis förslagenhet Och iskall klokhet styra hvarje steg, jag tar. Det är min sorg för stunden, men ur den, blott den Kan en gång klar min glädje gry, som dagens ljus Olympiskt härligt föds ur nattens kulna djup. Men se, Leontes nalkas.
Och likväl strömmade mina tårar, ty ju längre jag betraktade honom, dess mer smältande genomskimrades hans skönhet av ett vemod, olympiskt och övermänskligt som hon, och jag undrade, om konstnärn medvetet hade inlagt detta drag i sitt verk, eller om det nödvändigt, utan konstnärens uppsåt, åtföljer den högsta, i former framställbara skönhet. Tacitus. Plutarkos.
Han såg ut så här och gjorde så här! Jag måste springa ut i andra rummet för att inte spruta ut i ett olympiskt löje... Löjtnant Ulfs olympiska löje fick öfverhand. Han hade stigit upp och spelade nu i skjortärmarne om och om komedien från den 6:te december förra året. Nadja, till en början litet motsträfvigt, gaf efter hand vika, hon skrattade med, för full hals.
Snabba, o snabba äro de sköna himmelska väsen, flyende hän mot strålande fjärran; medan er egen glättiga kor föres av ödet bort till ett motsatt mörknande fjärran. Skynden, o skynden, flickor och gossar, skynden att bryta luftiga kedjan, ilen att slå i njutningens bojor dessa olympiskt leende, ljuva, flyktiga barn!
Dagens Ord
Andra Tittar