Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 juli 2025
En ung, hur kunde han väcka Mera än kärlek också, om han kom, som den åldrige kommit, Rik och förnäm, och lockade mig att dela sin lycka?" "Hå hå", suckade nu den vackra Johanna, "förgäfves Skattas ej guldet högt, då det allt kan jämna i världen, Göra den åldrige ung och en ung förlika med åldern.
Han dröjt ett ögonblick, Då dörren uppläts dristigt af Miljutin; Den åldrige steg in, Af tjänarskaror fåfängt återhållen. Först när af furstens blick Han möttes, stannade han stum i vördnad Och böjde djupt sitt knä, Mot golfvet sänkande sin höga panna.
Men på den ärlige Aron, som lagt fiolen på bänken, Medan han sorglös satt och torkade svetten ur pannan, Höll välaktade herr kommissarien sitt öga beständigt. Honom värderade så den förståndige herrn, att han hellre Låtit omsider sin yppersta dräng borttåga till andra, Än han den åldrige släppt ur sin gård.
En dag för honom trädde en yngling fram, Hans son det var, han ägde ej flere; Med lifvets ljusa vår i sin blick han såg Den åldrige an, han talade så: 'Bygg mig en drake, fader, och red mig ut! Din ungdoms banor locka mitt sinne. Min arm är stark, het sjuder min blod. Bort, bort Jag längtar ur hemmets kvalmiga dal. Tyst satt den gamle.
Nalkas han fönstret och ser, hur världen synes där ute, Ser han, att himmelen går omsider till möte med jorden, Ser det och vet, att i hela den ändlöst skådade rymden Ingen finnes, som bär i sitt hjärta en tanke på honom, Ingen, som minnes med fröjd, att den åldrige krigaren lefver. Icke dess mindre röker han än sin pipa i kojan, Börjar sakta sin dag och väntar på dagen en ända."
Hittills, mente han glad och tryckte sin tumme i pipan, Hade han hållit sig mest till sitt metspö sommarn igenom; Nu dock ville han binda sig nät, anskaffa från staden Refvar och krokar och sen begynna att fiska på allvar. Sådant hörde jag ofta den åldrige säga i stugan.
Så han sade och såg på den främmande ynglingen ständigt. Denne med undran tvekade så i sitt sinne och tänkte: "Månne den åldrige nyss ej hörde mitt namn, då det nämndes, Döf i sin glädje för mig som främmande, eller kanhända Var det en annan vän, som han skattade mer än min fader."
Allena satt han nu, Allena, ty Nadeschda var försvunnen; En sparf, en svärm af bin I trädets topp hans enda sällskap voro. Då kom en gammal vän Och hälsade den gamle under rönnen: "Miljutin, fröjda dig, Ett budskap fullt af glädje jag dig bringar." Den åldrige såg opp Och räckte handen åt sin gäst förtroligt: "Hvad budskap bringar du?
Och du såg även, att maten var förgiftad? Det kunde jag ju icke se. Är detta allt vad du har att vittna? Anastasia teg. Säger ditt samvete, att detta vittnesbörd är tillräckligt för att döma den anklagade skyldig? Se honom! Se honom, den åldrige mannen, som väntar liv eller död av dina ord! Tänk på din son och svara nu på min fråga! Anastasia fortfor att tiga.
Tar jag af Honom mitt bröd, finns ingen, som vågar förmäten Se på den åldrige ned, som ej lärt sig ännu att föraktas." Sagdt; men i högre gestalt sig reste den ädle majoren, Fullare svällde hans barm, och hans blick, förklarad och manlig, Mätte soldaten; han teg, han kände sitt hjärta förstoras.
Dagens Ord
Andra Tittar