Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 oktober 2025
Och innan hon visste ordet af låg åter hans arm kring hennes lif; den gången reste hon sig icke upp. »Vill du inte vara min vän», sade han sakta. Han ville icke säga »jag håller af dig», ty han trodde icke att han älskade henne. »Vill du inte vara min vän?? »Jo.» Så kysste han henne lidelsefullt. »Då skall du säga William och du? Och jag får kyssa dig ibland?» Hon teg.
De hade förstått hvarandra. »Ni vill helst slippa?» sade William och flyttade sin stol några tum närmare. »Uppriktigt sagdt det vill jag också.» »Nå, det passar ju bra.» Hon svepte schalen tätare omkring sig, lutade sig tillbaka i sitt hörn och fäste ögonen på honom med ett uttryck som om hon ville säga: nå! var så god! Underhåll mig nu. »Hvad var det för en bok, ni läste i?»
»Du sade en gång», kom det dröjande och tveksamt, »att det inte var för Williams skull att du höll af mig för min egen skull... att du alltid ville vara som en mor för mig...» »Jag trodde så; men det var icke sant. Jag kan det icke, fast jag vet att William önskar det.» De sjögrå ögonen vidgade sig så stort och skrämdt.
»Hvad du är vid godt humör i kväll!» sade sonen. »Det käns så skönt att få vara menniska», svarade hon. »Det här är ju nästan icke som om det vore Stockholm». »Jag kan inte fatta att det kan vara din mor, gamle», sade konstkritikern till William. »Naturligtvis», replikerade Wille godlynt. »Det hör ju inte till ditt fack.» »Nej, men det är också ett fenomen, att en gubbe har en så ung mor.»
De hade nu delat sig som vanligt i två par. Månen stod öfver den stora klippan utanför kallbadhuset och i vikens svarta vattenspegel dallrade en flod af lödigt silfver. Utefrån Pelleskäret hördes en gladlynt baryton som sjöng dryckesvisan ur »Konung för en dag». Följande morgon förvånade William Zimmermann sig sjelf: Han befann sig vaken, alldeles ljusvaken så pass tidigt som klockan 5.
William tycktes aldrig bekymra sig om huruvida det talades eller tegs och han bidrog sällan till konversationen, utom med en eller annan anmärkning, hvars kyliga hån oftast gjorde henne ondt.
Hon ville veta hvad som tilldragit sig mellan de unge. Hon ville lura ut Almas hemlighet för att möjligen kunna använda den till fördel för sin son. »Vill du gå med upp till mig?» sade hon derför då de stannat utanför hotellet. »Ja, gerna.» Det var ingen konst att få Alma att berätta. Nu, sedan William rest, var det som om något af den gamla förtroligheten kommit igen.
Men som boken icke kunde komma ut förr än på hösten gjorde förläggaren svårigheter med att utbetala hela honoraret strax. William fick endast en mindre summa, hvaraf största delen strök med till amortering å ett sparbankslån. Hela juni månad gick och ännu hörde modern icke talas om någon resa. Fråga ville hon icke.
Hon hade alltifrån början låtsat som om hon utmärkt väl kände till William Zimmermanns literära produktion. »Hvad vill ni jag skulle säga? Jag vet ju hur fåfänga herrar författare äro.» »Än sen? Hvem har bedt er fjeska för min fåfänga?» »Det roade mig nu.» »Och man ska' göra allt hvad som roar en?» »Ja.» »Det ska' jag komma ihåg.»
En stund före den bestämda mötestiden marscherade William hän emot villan, i hvilken gamla tanten bodde med sina båda niecer. Han gjorde halt bakom en husknut för att kunna observera. Han var nyfiken på, om hon verkligen skulle komma; halfvägs trodde han nästan att hon skulle uteblifva. Han kände sig underlig till mods, men gaf sig icke tid till att reflektera öfver sin sinnesstämning.
Dagens Ord
Andra Tittar