United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Om hon tordes gå till sin egen son! Jo tack, hon skulle nog komma. Han hade arrangerat det så festligt som möjligt med kulörta lyktor och en stor röd lampskärm. Det var en dämpad och varm belysning och der såg trefligt ut. Tre unga män sutto vid bordet när hon trädde in. William tog emot och presenterade.
Båda pröfvade riktigheten af hans framställning, och konungen gaf befallning, att fregatten Speedwell skulle ställas till kapten Woods disposition, under det att hertigen i förening med flera magnater inköpte pinken Prosperous, som under befäl af kapten William Flawes skulle åtfölja Speedwell.
Ett enda bref hade modern mottagit från William under sommarens lopp. Deri underrättades hon på fyra rader att han var i Lysekil och ämnade stanna der någon tid. På nära två månader hade han sedan icke låtit höra af sig; hon visste icke ens hvar han fans, och hans tystnad började oroa henne.
Om också det råa skrattet är fernissadt bort, så återstår dock alltid den sinnets råhet, som aldrig försvinner, den själens smitta som följer oundviklig som den fysiska med det lif de lefva. Hela dagen våndades hon under dessa tankar och när William kom till henne på kvällen hade lidandet nått en sådan höjd att hon tyckte det fans intet annat medel emot det än att fråga honom rent ut om allt.
När William kom, slog sina armar kring dem båda och kysste moderns panna, då var det alldeles som struket bort. Och tiden svann; det kom en afton i början af april som var den sista; dagen derpå skulle familjen upplösas. Alma skulle resa tillbaka till Skåne. Den kvällen var skymningen lång.
Ja, han hade skäl att vifta. William stoppade sin näsduk i fickan; det skulle fan stå och fåna längre. »Går du med?» sade han till Pelle. »Inte ännu!» William gjorde en axelryckning och försökte sig med att se sarkastisk ut. Han började betrakta de kringstående med spefulla blickar.
Eller hvad man erfar, när man efter en lång instängning ser skogen grön.» I medio af september kom William tillbaka till Stockholm. Han hade icke skrifvit något om när han ämnade inträffa och modern blef derför helt öfverraskad då hon en dag såg honom träda in vid vanlig tid, strax efter middagen.
William tänkte med en anstrykning af bitterhet på, att han kanske borde ha valt henne till hjeltinnan i sin sommaridyll; den hade i så fall kanske fått en mera tillfredsställande afslutning ett verkligt farväl.
Jag vet inte hvad det är att vara ung jag har aldrig känt det en enda dag bara släpat mig fram som om jag inte orkade lefva. Jag ville hellre bli riktigt sjuk och dö.» »Prat! Tala om att dö för en smula blodbrists skull! Det går öfver.» William hade lutat sig fram för att kunna höra hvad de två sade hvarandra. Hans ögon glänste emot moderns af tacksamhet. »En smula blodbrist?
»Du skall inte tänka på mig», sade den späda rösten med en ångest som icke kunde döljas. »Jag tänker icke heller på dig» de svarta ögonen vändes liksom med våld bort från det vaxbleka lilla ansigtet »jag tänker på William och mig. Detta skall bli till en brytning mellan oss. Nu skall jag mista honom.»