Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 oktober 2025
JULIA. Men, goda onkel, hvarför neka Till dessa känslor, eldiga och veka, Som väckas dock så lätt uti er barm; Än skapa sällhet vidt omkring, än leka Som barn bland oss i fröjd, i harm; Som aldrig skada någon, endast vålla, Att man blir varm tillbaka, att man kan Så innerligt, så hjärtligt af er hålla? v. DANN. Nu tyst! Du talar som en liten fjolla.
Sålunda sökte han qväfva den ångestfulla känsla, som plågade hans bröst. Men det lyckades honom inte förrän längre fram på dagen, då Tiina Katri på hans begäran hade varit och sett efter Mari. Holpainen följde med henne ut i farstun och der talade de hviskande om saken. Inte felas det henne någonting, så vidt jag kan förstå, sade Tiina Katri.
Häri låg nu enligt hans öfvertygelse en verklig fara för den mänskliga kulturen, för så vidt som det konventionella alltid var vrångsidan af det goda. Det var stagnation och stelnande, det var formalism och själlöshet, det var döden för allt lif.
Med den intensitet i alla känslor, som var det centrala i hennes natur, hade hon omfattat detta försummade och förfrusna barn; hon gick så helt upp i sin kärlek till honom, att allt annat i verlden var henne likgiltigt för så vidt som det icke på ett eller annat sätt stod i relation till honom.
Hans fader fallit tidigt i Peters strid Mot Sveriges vilda lejon, hans ädla mor Sett nyss sin boning härjas af fiender Och satt, en värnlös änka, i plundradt slott. Pultavas fält var blodadt, och ryktet flög Med segerbudskap, jublande vidt, då såg Sin son hon återkomma; allena, tyst, Med vinst blott af en blekare kind han kom.
Emellertid afgörandet ligger i dina händer, ty min heder står i pant för mitt ord, och om jag än begått ett misstag, ett oförlåtligt, skall jag veta att bära följderna, för så vidt du icke själf löser mig från mitt löfte. Johannes Tibell kom själf med svaret på detta bref, och svaret var lugnt, värdigt.
I flydda dar, o Le, i din faders borg, Mot Gylnandyne lyste ditt öga, I hennes spår du följde till Morven, blef En gäst i de klara harpornas land. På dessa kullar syntes du ofta då, När vidt kring kvällens soliga riken Din flickas muntra, kallande jakthorn ljöd. Här mötte din blick Oihonna också. Hvem ser väl henne, hvem, som ej glömmer allt, Hvad sällast förr i lifvet han anat?
För den som trodde på människosläktets utveckling mot ett ständigt i fjärran hägrande mål, blef det då till en ren plikt att, så vidt möjligt, frigöra sig själf och sitt lif från tom konvention.
Nyss, då den gamle begärde min hand, och mitt hjärta af ömhet Fylldes och gärna hans ensliga lif jag förljufvat och tröstat, Mente du, stolt i din tro, att man ej kan älska en gammal. Nu, då en gäst har kommit från vidt aflägsnade länder, Okänd mer än en sky, hit drifven af vindarne, okänd, Talar du strax om bekymmer och tror, att jag tåras af kärlek.
Hvilket djupare verklighetsvärde denna skildring af engelskt samtidslif till äfventyrs månde äga, skall jag inte söka afgöra. Mig åtminstone förefaller den att i bra hög grad operera med bra många redan för länge sedan klicherade synpunkter. För så vidt romanen är berättelsen om den franske ynglingen Jacques Prieur, lofvar den en hel del.
Dagens Ord
Andra Tittar