Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 september 2025
Likväl, om något skulle hända mig, har jag inte något emot, att du dröjer i staden ... i huset ... i övre våningen. Skulle ... Gud! vad menar din underfulla uppsyn? Skulle jag därvid komma nära döden, då ville jag, Albert, att du gick ned i mitt rum ... näst innan jag dör ... till mig! ... och ... ty denna hand ville jag kyssa sist av allt i världen ... Åttonde kapitlet
Hon steg åter upp för att gå vidare. Visst var hon ännu trött, men hon kunde ju ej heller ständigt bli sittande der på trappan. Och fötterna rörde sig ju ändå, när de väl kommo i gång... I öfre våningen af ett gammalt, gulmåladt trähus bodde hon, den gamla välvilliga enkefrun, alla fattigas vän och tillflykt.
Han höll om moderns hand, kysste den, vätte den med sina tårar, medan han snyftade: Elsa, Elsa, förlåt mig allt Jag har alltid älskat dig, jag ska alltid älska dig, Elsa, Elsa Plötsligen rusade han upp, förbi Stellan, ut i våningen, ropande genom rummen, snyftande: Kerstin, Kerstin, i Guds namn, Kerstin Jungfrurna kommo springande in.
Härigenom blevo sidokamrarna, där de lågo kring huset, bredare alltefter som de lågo högre upp. Ty husets kringbyggnad sträckte sig med övervåning ovanpå övervåning runt omkring huset. Därför växte bredden inåt, alltefter som våningen låg högre upp. Och från den nedersta våningen steg man så upp i den översta genom den mellersta.
Här hjälpte det ej att tigga eller gråta sig till att få sin vilja fram. Aga endast förvärrade saken. Stellan jagade hundvalpen genom hela våningen. Han lockade på den i alla tonarter, medan hela hans väsen knöt sig i en förgrymmad känsla av äganderätt: Du är min! Förhållandet mellan dem blev aldrig riktigt gott, aldrig som det borde vara. Man misstrodde varandra...
Han hade ont i magen och i huvudet. Han hade varit uppe flera gånger på natten. Stellan blev stående vid sängen och såg på honom. Så kastade han en blick mot dörren, som stod öppen till våningen, böjde sig ner och viskade: Kommer du inte till skolan alls i dag? Kalle svarade ej. Men inne från våningen hördes en röst, Kalles mors röst, som sade: Jo, det gör han visst det.
Han tog henne, och han kände, att hon grät. Då blev han lugn och glad. Nu gråter du, liten, nu är du uppriktig. Berätta mig nu. Ja, du behöver inte tala om det, som har varit. Men du ska säga mig, om du tror, att du kan bo här. Med mig. Hon svarade icke. Han förde henne uppför trappan in i köket. Ja, ja, du ska se på våningen först, skämtade han. Med lyktan lyftad över huvudet steg han in i salen.
Föräldrarna stodo vid fönstret, och jag såg tårar i deras ögon, när de betraktade de julljus, som brunno i våningen midt emot. Då hördes i fjärran kyrkklockornas högtidliga klang. De blinda barnen lyssnade ifrigt, deras öron uppfångade ljudet långt före föräldrarnas.
Storehus var en rymlig, vitrappad bygglåda i tre våningar, som skulle ha tillfredsställt även de längst gående pretentioner på raka linjer och plana ytor. I översta våningen bodde den gamle majoren, som samtidigt också var greve och hade en bror vid själva hovet. Majorens högröda ansikte pryddes av grånade, mustascher utborstade likt svansarna på ekorrar vintertiden.
Och så tog man mig in i våningen och gav mig ett äpple och en kaka och i detsamma ringde det på dörren! Det är han, det är han, snälla, ädla herrskapet, släpp inte in honom! Han dödar mig! Jungfrun gick och öppnade och jag hörde Farbror Teodår skrika: Är han här den lymmeln?! Jag måste ha tag i honom om jag också ska stupa där jag står. Undan där! Han måste vara här! Då steg familjefadern fram.
Dagens Ord
Andra Tittar