Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 juni 2025
"De voro bra trötta också de där barnen, tänker jag", fortfor prästfrun, som alldeles icke hade något emot att barnen glömde deras försagdhet och sade ut hvad de tänkte så hon bättre lärde känna dem. "Int så farligt", sade Maglena påverkad af broderns ord. "De va' mest bena, som va' trött, och föttren, som de gått hål på. Men själf va' vi int trött när vi kom in i stugan. Nää, för vi va' rädd."
De sågo upp mot Kerstins fönster, och då de fingo syn på Stellan, vinkade de åt honom att komma ned. Men han skakade på huvudet och pekade på sina kläder. Då kommo de längre in på gården och gjorde ett nytt tecken åt honom att öppna fönstret. Och det gjorde han. Det var Agust som förde rabulisternas talan: Sa jag dig inte, att du inte va rapp nog i vänningarna, va?
Jag som har flera släktingar i Stockholm, som är mecenater och som ger statyer till Nationalmuseum och till alla möjliga inrättningar. Han teg. Efter en lång tystnad frågade hon: Och var ska du få pengarna till att bli mecenat för? Min morfar när han dör Nä, vet du, Stellan! Vet du vad det kostar att va mecenat?
Ja, Carlsson, han är lycklig, han! Lyckan kommer, lyckan går, lycklig den som flickan får. Va ligger ni och fnissar för där borta! Hör nu, Carlsson, kan jag inte få en sup till, det är så rysligt kallt här bortnast, för det drar från spisen.
Det hade kommit en befallande ton i hans röst, som ingen kunde misstaga sig på, ej ens Göran. En gång, då han åter igen hotade Stellan med att hans far kunde sätta Stellans far i arresten, fick han till svar: Va tror du inte ja skiter i det! Ett sådant språk kunde ej undgå att medföra respekt. Det året inföll den första maj på en onsdag.
Men Johsson var en man. Det var icke hans sed att klaga. Han hade ett valspråk som bar och tröstade och det löd: Va fan! När man har porter till dödagar Porter hade varit Johnssons älsklingsdryck, så länge han levde på landet. Men fem års stadsliv hade förstört gamle Johnssons nerver och tvingat honom att söka starkare retelser.
Och nere vid bryggan låg ett hav, som var så stort, att det inte tog slut förrän man kom till Amerika. Rabulisterna gåvo varandra snedblickar, när han berättade allt detta: de visste inte riktigt vad de skulle tro. Stellan talade upp sig: Å om ni inte tror va ja säger, så kan ni själv fråga morfar. Men det var det ingen som ville. Stellan tyckte allt bättre om rabulisterna.
Tänk om svärfar skulle följa med mig i kväll till hotellet? Vi ha stiftat en diskussionsklubb Va är det för något? Julius Krok rodnade och snodde sin lock. Det är egentligen Roth och doktor Hyltenius och några fler och jag. Vi skulle komma tillsamman då och då för att utbyta åsikter om saker och ting. Det är första kvällen i kväll. Roth ska hålla ett litet programtal, så att säga.
"Men hon tar sej int illa åf de Gullspira. Hon vill int ha de nå' bättre hon, än vi." "Har ni trålj om nosen då?" "Nää men. Ja hur va' de nu igen, Ante?" Rådlös och förvirrad vände sig Månke till brodern, som i yttersta flit efter kaffedrickandet satt nedböjd i landet och rensade, nu så långt kommen intill gungbrädan, att han hörde på hvad de två, husbonden och Månke pratade om.
Va' är det? Ottilia, du glömmer att göra les honneurs. Fru Ottilia steg in, lång och rak och en smula besvärad. Men doktorn kastade bomben. Mitt herrskap, sade han. Den femte maj lämnade stormakternas sändebud Aten. Skolmästaren knep ihop munnen, sköt ut hakan, så att det sträva skägget pekade i vädret. Han var överväldigad. Och det får jag veta först nu! Men vad var det jag sa', Ottilia?
Dagens Ord
Andra Tittar