Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 oktober 2025
Denne avhörde hans bekännelse med ett underligt leende, likgiltigt, medlidsamt. Slutligen frågade han: I vem? Den blonda! Det är jag med! Man beklagade varandra och tröstade varandra, man beslöt att genom arbete och flit slå bort den förhärjande plågan, ja han ville nu strax gå på föreläsningen, men skulle först gå upp efter sitt kollegium, som han glömt i förmaket.
Veckans alla dagar gledo henne förbi med leende eller mulna ansikten, och hon sydde på sitt broderi eller läste i sin bok och tänkte på ingenting, och synden var något underligt och avlägset, som icke kom henne vid. Det var rätt, och det var orätt. Det skulle man göra, och det kunde man aldrig tänka på att göra. Det var ju så enkelt och klart!
Men den kom icke ännu. Han lyfte upp mitt nedböjda hufvud och såg mig skälmskt in i ögonen. Se bara icke så högtidlig ut! Jag är icke högtidlig. Ar du ond på mig säg? Nej. Är du rädd för mig då? Ja. Jag känner mig så underligt skygg. Han sade ingenting, och så satt hon en stund med näsan mot hans rock. Sakta lyfte han upp hennes ansikte mot sitt och så sutto de tysta, länge, länge.
Jag har hyrt slottet. Med möbler och spöken och torn och vallgravar. Och du själv? Hesselman svarade med ett rätt underligt leende: Jag vet inte riktigt var jag skall vara i sommar. Hur så? Jo, saken är den att i januari sade min läkare att jag inte skulle leva längre än till mars. Det kändes som om det plötsligt blev kallt omkring oss.
Han gick icke genast ombord, ty han kände att han icke kunde sova. Han satte sig på en sten och lät blicken glida, än ut över fjärdarna, än ned på ångbåten, en liten underligt hopkommen människoleksak, som låg inklämd därnere mellan klipporna och speglade sig i det mörka, grönklara vattnet. På överdäcket rörde sig två gestalter i skarp avskuggning mot den gulröda aftonluften.
I detta ögonblick hördes från brudgemaket tärnornas glada röster, när de, efter fulländade ceremonier, högtidligt förde sin vän till den blomsterprydda, av byssosskyar omsvävade brudsängen. Rabbinens mun drog sig till ett underligt leende, som tycktes uppmana Karmides att lyssna. Denne såg sig om efter en sista räddning.
Och hon bekände, att hon tänkt på denna resa länge, att hon önskat den under åratal, att hon av en slump hon visste ej huru kommit att tänka på, att nu skulle den ske, just nu. I hennes hemliga drömmar hade tanken på denna resa på ett underligt sätt förbundit sig med tanken på hela vårt livs lycka.
Daniel svarade: Vi har stått i förstugan och hört på Träsken. Har du inte annat att göra, du? fräste gumman. Jo, sade Daniel, jag skulle gå till stallet för nattfodret. Men det är något underligt på gården. För strax som jag kom nedför trappan, stötte jag mot något skrangel. Och det var kolrakärran. Kolrakärran? upprepade mor i Sutre. Ocken har kört ut med kolrakärran? Daniel skakade på huvudet.
Vi två höllo af hvarandra, det hade gjort honom godt att få vara vänlig, det hade varit honom kärt att jag stod där den sista att säga honom farväl. Det fanns ingen saknad i mitt sinne öfver skilsmässan, ingen längtan efter återseendet. Känslan af att han höll af mig, och att vi skilts så lugnt och så gladt, uppfyllde hela min varelse. Det är så underligt tomt och kallt att vara här.
Han lider av ensamheten, svarade riddaren, sedan han med betänksam min tagit en klunk ur bägaren, varefter han lät blicken flyga hän till de blånande bergstopparne, som syntes genom det smala fönstret: han lider av ensamheten, och detta är ej underligt. Skogen passar ej mer för honom; vi skola i höst sända honom till konungens hov att där lära mores och ridderliga övningar.
Dagens Ord
Andra Tittar