United States or Lesotho ? Vote for the TOP Country of the Week !
Å, han sitter i salen och jämrar sig, därför att han har en så'n elak hustru. Men nu ska jag väl bli riktigt snäll mot honom. Nå, och hur har lillebror det? Jovars. Fast de ska skicka mig till lantbruksskolan redan i höst. Men vet du vad pappa sa'? Jo, sa' han, och under tiden ska vi naturligtvis ta hand om din fästmö Aldrig hörde jag maken, sade Louise och slog sig på knäna.
Herre gulla, att jag stackars suput inte ska vara värd att komma när en så'n Guds ängel ." Ladd-Pelle vände tvärt ifrån barnen, gick ensam in i tomma, men nu så snygga stugan. Han satte sig invid spisen och snyftade som om all glädje i lifvet flytt honom.
Lill'Kalle tog ju opp sig, försäkrade Per-Erik, "och må tro så rik bondson han än var, så kunde en nog tänka, att han skulle måtta bli både kammad och tvättad, nu till, när de fått en så'n som Anna-Lisa till gårds."
Bromans lyckliga blåa blick följde oceanvinthunden, som stack ut mot det solglittrande havet. »Mongolia of San Francisco» stod det i aktern, och skepparn myste. »Snart så är det jag, som reser över till Frisco på en så'n där baddare», mumlade han belåtet för sig själv. »Det är annat, det, än att lusa sig fram med gamla Ida Mathilda. Jungman!
Vi ha gått själf, för lill'stugan våran är tom på bå far å mor " Antes röst tog till att darra på ett oroväckande sätt. "Men ni har väl kommun och fattigvård. Det blir för den här socken te forsla en så'n här hop tillbaks dit." "Det är hårdår. Alla därhemma ha de smått. Ingen vill ta småstinterna för annat än te få pängar för dom och mor var så rädd om dom."
Om en person, som till och med bor här på hotellet, vill gå in till den här baren och dricka vatten eller va tusan som helst, och läsa sin tidning i ro och fred, utan att tala med en så'n där skrävlande, tjock drulle som du, så har han rätt till det, och hör se'n. Du äger inte hotellet." "Lägg dig inte i det här, annars skall jag ändra om dig i ansiktet", svarade Bob.
Det bär lycka med, när vandringsbarn hälsa på en så'n dag." Bruden gick ner för trappstegen och fick Ante och hans syskon med opp. Det hvilade något lidande, tärdt och dock ljust och frimodigt öfver dem, som liksom drog henne till dem. De voro ju också "utsocknes" här, liksom hon skulle bli på den trakt dit hon skulle komma, när hon flyttade "ner i landet" där hennes unge make var sågställare.
Nu har jag egentligen aldrig varit rädd för något i hela världen, och minst av allt för en så'n där operettkung i simbyxor och cylinder, och jag började lite smått fundera på hur jag skulle få honom att ta reson. Frågan var kvistig, men lyckligtvis för mig löste den sig själv så småningom.
Märkeligt att barna här skulle vända in hit. Alla tiggare, som gått fram här de sista åren, så har dom nog sett att här var ett så styggt hål, att ingen kunde ha sämre, och dom ha bara gått förbi. Men barnen, kluck, kluck. Dom hade inte bättre vett än te gå in till en så'n fyllkanalje.
Ante var rädd att sågställaren vardt sint öfver det han sagt, och att det kunde höras som om han själf ville klaga, så han fortfor med så hurtig stämma han fömådde åstadkomma. "Si int är de någe farligt te gå me så'n trålj för den, som är lite vuxen och har förstånd och kan tåla sig tills en får, för alltid får en någe ändå till sist."