Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juni 2025
»Jo,» började Sven Ljung »när jag för någon tid sedan började att förlora håret läste jag i en tidning följande annons: » Osvikligt medel . Håraffall botas i loppet af få veckor genom användandet af * hårvatten» och så vidare. Jag köpte ett par flaskor. Men ett mera osvikligt medel till att förlora håret kan väl knappast tänkas.
Den vidgades, den tätnade, den lade an, det small; Dess allra första salfva ren blef åtta finnars fall. Det var ej godt att dröja mer, man sviktade enhvar. Ännu en åska, och man såg blott fem kamrater kvar. Då lydde alla, när det ljöd: "Gevär i hand, reträtt!" Sven Dufva blott tog miste han och fällde bajonett.
Sven och jag hade redan hunnit vänja oss vid att vara tillsammans, och även nu kommo vi litet avsides från de andra. Den saken skötte jag om. Vi satte oss på en trädgårdsbänk, och jag var förfärligt nervös och hjärtat slog vilt. Men jag vände mig ändå mot honom och sade så oskyldigt som helst: ’En hel mängd herrar ha sagt till mig att jag är söt. Tycker doktorn det också?’
Anledningen till Adolf Sparrfälts besök hos Göran var den, att han ämnade bese en till salu varande egendom, vars ägor gränsade intill Görans. Efter vad vi sedermera förnummit, har Adolf också bosatt sig därstädes, så att de forna gymnasiekamraterna äro nu närmaste grannar. Göran hade skickat bud till Sven Stål med underrättelse om Adolfs ankomst.
Därmed ansåg Sven, att bröderna hade fått bräckan, och lät dem icke vidare grumla sin lycka. Han var så allvarlig själv mitt i sin glädje, att han icke förstod, hur någon människa kunde skämta om en sådan sak, och därför gjorde han heller ingen hemlighet av sina förhållanden.
Ja, hans ögon växte, så att det såg ut, som om hela pojken skulle bli bara ögon. Pappa såg och såg och anade, att det var något riktigt märkvärdigt, som hade hänt. Till sist gick det upp ett ljus för honom, och då måste han lyfta upp klimpen och sätta honom ifrån sig igen. »Nu har Sven blivit en riktig pojke», sade pappa.
Sven visste nog, att han aldrig behövde vara rädd för sin mamma, men den här gången svek honom ändå modet. Ty nu kom han ihåg, vad hon hade sagt om riset, och när han fick se pappa, blev han riktigt ängslig. Ty pappa såg bister ut och sade i en mycket allvarlig ton: »Nu få vi lov att ta fram riset, Sven. Ty det vet jag, att mamma har lovat dig.»
Men medan jag satt ensam och väntade henne, kom jag att tänka på, att hon aldrig förr i min närvaro öppnat det lilla rummets dörr och gått in dit för att hålla sin andakt. Och på samma gång visste jag, att allt sedan Sven dog, hade jag aldrig kommit henne så nära som nu. Varför fick icke allt detta fortgå, som det hade börjat?
Och utan att fatta, vad som nu skedde, gick jag in och såg Sven ligga i min säng och se upp till mig. »Känner Sven igen pappa?» »Ja», svarade den lille med förvånad röst. Han kunde inte begripa, att alla de stora sågo så upprörda och oroliga ut. Han sträckte upp sin lilla hand och smekte mig, och jag märkte, hur mager och tunn den blivit.
Men en sak var det, som Sven inte visste, och som han inte heller förstod sig på. Det var, hur länge han egentligen varit hemifrån. Ty ett par timmar eller en liten stund, det var för honom ett och detsamma.
Dagens Ord
Andra Tittar