Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juni 2025
Detta var också förhållandet, och om det icke hindrade oss från att njuta av sommar och lycka, kom detta sig endast därav, att vi under årens lopp i den grad vant oss vid, att min hustrus sjuklighet periodvis måste återkomma, att denna omständighet endast föreföll oss helt naturlig och alldaglig. Sven lät emellertid icke inverka på sig av några förnuftsskäl, utan satt envist kvar.
»Med full afsikt?» »Ja.» »I afsikt att tjäna pengar?» »Nej.» »I hvilken afsikt då?» »För att förebygga lungtuberkulos.» Det förspordes munterhet i salen. Sven Ljung begärde ordet. Han förde själf sin försvarstalan. »Här ser ni ett extrakt af mina räkenskaper.
Men den rikaste skörden har han gjort, där historien varit fattigast på stoff, bland gemenskapens män. Den enkla enfalden hos Sven Dufva , trögheten och likgiltigheten hos Trosskusken, Gamle Hurtig med sina anekdoter från Gustaf III:s krig, afundsamheten mellan De två dragonerne , se där hvad hvardagsögat varsnar hos de skrofliga soldatgestalterna i denna här.
Nästan omedvetet gav han hästen en stöt med sporren och red i vild fart uppför högen. Det sedvanliga bifallssorlet uteblev dock alldeles. Han steg av och hyllades med handkyssning av jarlen, och Sven, hans svåger, fyllde honom hornet. Men när han skulle dricka allmogen till, kvalde honom det söta mjödet, så att han knappt kunde taga mer än två klunkar. Kritvit satte han sig på stolen.
Sven är oss kärare, än om han vore vår egen son. Jag vill ej göra min gamle kamrat Ståls son olycklig, och det skulle han bli, om han mister Johanna, ty jag känner Svens sinnelag. Han har ju också vårt löfte, som vi aldrig med heder kunna bryta. Har ej Svens och Johannas förening i många år varit vårt önskningsmål? Sven! inföll Kerstin. Ska vi uppoffra vårt eget kött och blod för hans skull?
Nu vill jag icke dväljas mer på denna svekets ö, Han fanns ej bland de döda där, och därför vill jag dö." Sven Dufvas fader var sergeant, afdankad, arm och grå, Var med år åttiåtta ren och var ren gammal då; Nu bodde på sin torfva han och fick sitt bröd af den Och hade kring sig nio barn, och yngst bland dem sin Sven.
Skogen hade på flera ställen varit avbruten dels av lands- och häradsvägar, dels av upprödjade, odlade och bebyggda sträckor, och dessa hade passerats av Sven med stor brådska, emedan han ej ville bli sedd av någon människa.
Brevet anlände till den lilla stugan vid insjön samma dag, på vilken korporalen återkom från Växjö, och oaktat den sorgepost det medförde om Svens värvning och hans iråkade svåra sjukdom, hade det likväl en lugnande inverkan på stugans invånare och framförallt på mor Kerstin, som alltsedan den morgon, då Sven avlägsnat sig från hemmet, varit offer för en hejdlös förtvivlan.
Sven stod och blundade och tuggade med läpparna. Vi ha viktigare ärenden, sade han. Återvänd till ert skepp, Ulvungar. Era svärd äro ännu törstiga och klirra i skidorna, och dröja ni för länge här, kunna ni inte hålla dem stilla. Det är sändemännen från min svåger Inge, som nu skola stiga upp, och jag ser, hur de redan kasta av sig sina varma pälsar.
»Tänker om er?» upprepade Sven R. »Att säga det skulle bli för mycket här i telefon. Ord kunna för resten knappast uttrycka det.» Ty Sven visste att ord äro billiga, men ändå ganska användbara ibland. »Vad ni är god, herr Pehrsson!» »Jag är den bästa människa jag känner», försäkrade Sven övertygande.
Dagens Ord
Andra Tittar