Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juni 2025
Naturligtvis trodde mamma det, och naturligtvis var Sven överlycklig vid denna utsikt.
»Om du verkligen håller riktigt av mig så!» fortsatte den mjuka rösten. Vad skall man svara på sådant? Sven betänkte sig. »Kanske ni ... du föredrar att vänta litet, innan vi bekantgöra det för världen, lilla flicka», sade han i ett sista försök att rädda sin frihet. Men det lyckades inte. »Åh nej, Sven. Vi gör som du vill. Alla människor må gärna veta om vår lycka.»
Mannen hade en rak och ståtlig hållning, och hans rödbrusiga ansikte pryddes av yviga mustascher. Såsom vi nämnt, stannade han, då han fick öga på Sven masmästare, och betraktade honom från fotabjället upp till hjässan, likasom han i tumtal velat beräkna jättens längd.
Ty för henne gällde det varken mer eller mindre. Och med förundran märkte jag, att hon kunde lämna allt vad hon älskade, emedan hon var beredd. Men på samma gång kände jag med förtvivlans styrka, att jag inte kunde mista henne. Jag kunde det icke. Och i min förtvivlan gripande efter det enda, som föll mig in, sade jag blott: »Men Sven, kan du lämna Sven?»
De lade sig på de anvisade bänkarne, och trötta av dagens vandring, inslumrade de snart i oskuldens och ungdomens lugna sömn. De vaknade. Strömmen brusade, bälgarne flåsade, hamrarne knackade: det var den gamla musiken, som oupphörligt, år ut och år in, ljuder på ett sådant ställe. Men framför våra vänner stod Sven masmästare med ett bylte i ena handen och sitt stora pinsbacksur i den andra.
Jag tager honom till bundsförvant i mina tankar, säger henne till och med, i det jag går in i hennes egen tankegång, att hon skall leva, därför att Sven vill, att hon skall leva, ja, att han viskat det till mig, medan jag sov.
Han har, som jag sade, luktat krut i sina dar och kan berätta er många krigshistorier, om ni tycker att det är roligt att höra sådana. Ni följer således med, gossar? Ja, Sven. Men då väcker jag er klockan tre i morgon, innan fåglarne börjat sjunga... Ären I med om det också? Ja visst.
Mamma ville inte tala illa om Pudel, men hon försökte övertyga Sven om, att Pudel i alla fall inte var detsamma som en människa. Hon sade allt, vad hon någonsin kunde hitta på. Och Sven lovade med armarna om hennes hals, att han aldrig mer skulle springa bort och göra mamma ledsen.
Vad det var roligt! sade Sven. I skolen då hälsa far och mor och Ingrid från mig och omtala, att det är ingen fara med mig, och att jag lugnt avvaktar kommande dagar.
Dels har jag äran heta Sven Lager och inte Kalle Mager, dels är det visserligen sant, att jag då och då upplivar min predikan med en och annan oskyldig anekdot, men det sker sannerligen inte för att väcka löje utan blott för att hålla några gamla stackare vakna, som eljest har det svårt med sömnen. Och att jag skulle ha anseende att vara en trevlig präst, det bestrider jag.
Dagens Ord
Andra Tittar