Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juli 2025
Ahlberg såg på honom bråkdelen av en sekund och svarade: Det hindrar väl inte, att jag kan bo där också? Nä, jag bara menade, att jag inte visste, var i gården du bodde. Hos änkefru Johanson. Ack, ja visst. Det var livat! Man får röka där, svarade Axel kort. Det blev tyst en stund. Till slut sade Stellan: Vill du inte komma och titta upp till mig någon gång? Det kan jag väl göra.
De stodo ett ögonblick däruppe i halvmörkret och när lärjungen hämtat sig, pekade frestaren ut under de svärtade spetsvalven, där dunklet kämpade med ljuset underifrån, så att man tyckte sig se hur de blandade sig såsom den kalla och varma luften över åkern, där vårsolen bränner, och när ögat vant sig en stund, trängde en stor ljus sky igenom; skyn delade sig som ett ångmoln och färger kondenserade sig, togo kropp och blevo Kristus och de två lärjungarne i förklaringens ögonblick, svävande genom dunklet på allt det ljus som insläpptes genom det höga korets väldiga fönster.
Han gjorde heller inga frågor och tänkte icke på att utdela några snarrådiga befallningar, utan stund efter stund gick i overksamhet. Han tog ej sin blick från de tomma repen. I jordgolvet under dem var ännu en grop, som han själv trampat upp, då han suttit vid hängvaggan. Den kom honom att tänka på ett plundrat rede, och han brast ut i jämmer. Det var icke gråt och det var inga ord.
Men när denna blodiga oförrätt gentemot rivalen icke hade åsyftad verkan, ställde han Elsa framför sig och sade: Nu håller jag käft, och så håller du käft, och så blir det frid i faderns, sonens och andens namn. Topp! Och det blev frid. Solen steg. Abraham krängde av sig rock och väst. Elsa hängde blusen på en gren. En stund senare hängde hon upp livstycket.
En helt liten stund hade fröken spatserat i trädgården med Sabina bakom sig; då kom också prinsen och helsade på fruntimmerna, och talte så artigt med fröken, och fröken tyckte att det var så varmt och drog handskarna af sig, för att prinsen skulle få se hennes fina händer.
Hvad hindrade honom då att ge sin lidelse fria tyglar, hvad hindrade honom att göra henne till sin maka ännu i denna stund. Det gick en rysning genom hela hans kropp från hjessan och ner öfver ryggen då han tänkt denna tanke till slut. Så kände han hennes hand på sitt hufvud, hon hade böjt sig ner och strök öfver hans hår.
Men med förvåning kände jag då den slagne kalmucken, Hvilken i nödens stund jag skänkte förfriskning och bistånd. Lätt det varit för honom att slå, då han kom i sin ifver, Vild som han var; hvi högg han ej till, hvad hejdade armen? Se, hos honom också låg tacksamheten i djupet, Mänsklig och minnesgod, och mera än vreden förmådde Äfven hos honom kärlekens bud i det klappande hjärtat.
Sedan vi druckit thé, gick min värdinna för att se efter sitt lilla barn, som sof i ett rum i andra ändan af huset, och jag blef ensam och satt en stund betraktande brasans lifliga lek och de små figurerna på spiselkransen. Min hand vidrörde tillfälligtvis glasörat.
Tala derföre icke frestande ord". Helene satt en stund tyst försänkt i tankar, men utbrast sedan hastigt: "Sophie, ändå din historie. Du har ännu ej visat oss någon facett af qvinnans lif". "Hvad kan väl en stackars sjukling berätta er, som kunde äga intresse", sade den bleka Sophie. "Dock, äfven min lefnad är en liten, icke sällsynt, sida af lifvet, sådant det gestaltar sig för qvinnan.
Ha! tillade hon och reste sig stolt, den ljuslockiga kvinnan, hans blåögda Helena, äger honom om dagen; men min, min är han om natten, ty han är slav av min Sorgbarns kraft. Farväl, Sorgbarn! Jag väntar dig och honom i natt. I natt står domen. Kvällens timmar voro långa för Singoalla, där hon vid stockelden i grottan väntade på domens stund.
Dagens Ord
Andra Tittar