Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juli 2025
Men på den unga styfmodrens arm, med det lockiga hufvudet lutadt mot hennes bröst, slumrar den späde gossen, Hildreds son. Den första stund den feberglödande gossen fått ro, den första stund Ediths ögon slutit sig af trötthet sedan de många dagar och nätter vakat öfver det klagande barnet i hennes famn".
Vi hade hittills gått fort, så långt andedrägt och knä tilläto, och så stannat en stund; hästen var klokare. Han gick vid pass tio minuter eller snarare vissa steg, stannade så ett par minuter och flämtade; gutten följde efter kärran med långa steg, hvilade när hästen hvilade, gick när han satte sig i gång, och så gjorde nu äfven vi, till stor besparing af både tid och krafter.
Stellan försökte manövrera det därhän att slutligen kunna säga, att Kerstin också var en god och gudfruktig mänska. Men pappa ä god. Kerstin svarade ej med ett enda ord. Först en lång stund efter sade hon: Löjtnanten han ä ja, han ä väl go på sitt sätt. Nej, det gick inte. Ja, men Kerstin ä god. Ä ja go! Nä de ska han inte tro.
Men om så är, att tjänaren säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart', och han begynner att slå de andra tjänarna och tjänarinnorna och att äta och dricka så att han bliver drucken, då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det, och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med de otrogna.
Vi återvända till torget, som i denna stund företedde en tavla av gripande motsatser.
Mitt öra hör ju stämman, fast min blick är skum. EUBULOS. Omöjligt! Röst kan likna lätt en annan röst, Som anlet anlet. EURYSAKES. Snart förgår mitt tålamod. TEKMESSA. Jag kände genast honom, och han kände mig Från första stund. Mot tusen tungors vittnesmål Bestode våra hjärtans intyg, mitt och hans. EUBULOS. Säg, har man sändt dig, yngling, att bedraga oss? EURYSAKES. Bedraga?
Du blir knäkamrat med kejsaren, min gosse, och du varder filosof, full av moln och idéer, av dimmor och begrepp. Nu har jag icke mer att säga dig, om icke det, att du frambär min mantel och tänder lampan i bokrummet. Fy, inga tårar, Alexander! Du är ful, när du gråter. Gå din väg! En stund efter att Alexander hade avlägsnat sig, gick Karmides till det lilla bokrummet invid sängkammaren.
Det var som om han med ens funnit en utväg att i sista stund kunna klara sig undan: han kunde ha glömt gymnastikskorna. Det var ett sätt att rädda sig. Glömma hade man rätt till. Det gjorde man var och varannan dag i skolan. Han skildes från Kalle utanför dennes port. I morron, sade han högt och tydligt. Kalle bara nickade.
Men en sak var det, som Sven inte visste, och som han inte heller förstod sig på. Det var, hur länge han egentligen varit hemifrån. Ty ett par timmar eller en liten stund, det var för honom ett och detsamma.
Dagens Ord
Andra Tittar