Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juli 2025
Och han älskade det stora verket som något som var starkare än han; satt och lekte att luften kom ur hans lungor, tonerna ur hans strupe, och professorn blev blott en del av mekaniken, som överflyttade hans musikaliska önskningar på pedal och manualer, och han vande sig tänka att de tusen människorna därnere i kyrkan måste sjunga det han ville, prästen vara tvungen tiga när han spelade.
Så är ock skrivet: »Ingen rättfärdig finnes, icke en enda. Ingen förståndig finnes, ingen finnes som söker Gud. Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som gör vad gott är, det finnes ingen enda. En öppen grav är deras strupe, sina tungor bruka de till svek. Huggormsgift är inom deras läppar. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.
Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp. Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män. När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig, och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig. Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.
Men jag har ett så omättligt begär efter smekningar, liksom han. Han drog mig fram, fint och vackert, som i en fransäs. Jag satte mig i divanen. Men jag kände en stark hand kring min strupe mitt hufvud trycktes tillbaka åh, en sådan kyss skrämmer mig och lämnar mig kall. Jag tror att också han var kall. Jag gömde mitt ansikte mot hans axel. Han såg förvånad på mig. Du vill icke? Intet svar.
Trälarna voro redan tillbaka och snarkade på golvet i stugan. Innanför avbalkningen låg Tova bland getterna och fåren och suckade. Utan att släppa hornet, kastade han sig ned i halmen på första fria och lediga ställe. Det föreföll honom att modern satt på hans bröst och framvisslade sitt ihållande vin, men att han icke längre kunde stämma i, därför att hon stödde armbågen på hans strupe.
Rytande han slängde unnan bössan Och bröt in. Den första, honom mötte, Fick hans spjut till korset sänkt i barmen. Sen försmående i raseriet Värn och vapen, flög han fram lik örnen Och med blottad hand spred död och fasa. Intet hugg, hur skarpt det föll, han kände. Än den ena, än den andra mötte Och med rifven strupe slogs till golfvet. Sist var öfrig endast skarans höfding.
Flere herrar syntes ännu vara utan damer, men ingen närmade sig henne. Hvad skulle det betyda? Anande ondt, såg hon sig omkring. Och värkligen, nu varseblef hon det. Fruarna mätte henne med ögonen och böjde sig hviskande mot hvarandra. Händelsen nyss i toalettrummet var tydligen föremål för deras samtal. Men hade den också nått herrarnas öron? Hon kände sin strupe snöras ihop.
Hon vände sig till mig. Vet du om hvem jag talar? Om Antti, gissar jag. Precis. Du blir väl inte ledsen? Ingalunda. Hvad skulle du säga, om du såge honom här vid mina fötter? Hvad skulle jag kunna säga Min strupe sammansnördes, så att jag blott med möda kunde tala. Om jag i alla fall skulle få bukt på honom ? Hon smålog, såg fortfarande i taket och gungade med foten.
Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder. De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke, de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke. Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe. De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.
Husets tjänare tassade i strumplästen en efter en fram till kistan. Det var som ett tåg af vålnader ur mörker i mörker. Elsa grät icke. Hennes strupe var som sammansnörd af ångest. Sommaren led, det mörknade mot höst, men Elsa kunde icke glömma.
Dagens Ord
Andra Tittar