Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 oktober 2025
Nu var det tyst omkring honom, så tyst att han, av vanan, väntade sig bli tilltalad och tyckte att röster hördes, där inga voro; och hans huvud, som hittills avbördat sig alla tankar i talat ord, började fyllas med ett överskott av oförbrukat tankefrö, som grodde och sprängde och ville ut i vad form som helst och gjorde olust i kroppen, så att sömnens vila ej kunde infinna sig.
Hans själ hade vaknat. Ibland ryckte den till inne i honom som ett foster. Det sprängde i bröstet på honom och han sjönk samman inom sig själv i en spleenfylld modfälldhet över alla de år, som ännu lågo framför honom, innan han blev stor, riktigt stor. Och ur denna modfälldhet steg missnöjet, hatet mot det närvarande. Men detta hat gällde ej honom själv.
Skyddshelgonets bild bar han dessutom på halsen, måladt på det grofva korset af messing. Och i hjertat kanske ännu en bild. Hennes. Till midsommar föddes Sergejs dotter Nadja i stugan på Torparbacken. Unga fröken från herrgården stod fadder. Kajsa tänkte på den svåra decembernatten, då stormen sprängde isen. Det var idel svaghet att nu tänka på en vinter som varit.
Om under klippors hvalf och jordens grund han låg fördold, jag sprängde dem och värmde det döda hjärtat med mitt lif till lif! KATRI. Håll upp, att ej den sista kraft, jag spart för denna stund, trots år af sorg och vanvett, flyr bort. DANIEL HJORT. Så fortfar, säg min faders namn, att i dess himmel jag får svalka mig! Du ljuger ej! En djäfvul det ej kunde!
Och han såg den komma, den kom helt när, Men på faran ej akt han gaf, Och han söktes af dödar från tusen gevär, Men han tycktes ej veta däraf; Han såg på sitt ur, han bidde sin tid, Han satt som i djupaste frid. Men den kom, den minut, som han väntat, och nu Till sin öfverste sprängde han ned: "Är det färdigt, ert folk, är det likt sig ännu, Skall det veta att bryta ett led?
Hövding, sade Erland till Singoallas fader, skall du icke snart bjuda rast? Vet du ej, att dragare tarva vila, foder och vatten? Se, där borta flyter en bäck. Låt oss vattna hästar och oxar! Där, sade hövdingen och pekade mot en sakta sluttande höjd, som var helt nära, där skola vi vila. Mer svarade han ej, ty i detsamma sprängde fram till honom en ryttare. Det var Assim.
Trumpetstötar ljödo genom de på denna sida till dälden förande passen, och de ryttarskaror, som stodo till prokonsulns förfogande, sprängde i ordnade leder uppför sluttningen emot förhuggningen.
Men fortfarande vände han sig inte mot henne. Tack ska du ha, Stellan. Han blev blodröd i ansiktet. Han kände sig het över hela kroppen. Det sprängde inom honom av en alldeles ny och underlig känsla, glädjen av att ge, bara ge... Han var så glad, att han stod alldeles stilla utan att säga något, utan att se på henne. Han kände att från denna stund Rose och han voro oupplösligt förenade.
Nu var det tyst omkring honom, så tyst att han, av vanan, väntade sig bli tilltalad och tyckte att röster hördes, där inga voro; och hans huvud, som hittills avbördat sig alla tankar i talat ord, började fyllas med ett överskott av oförbrukat tankefrö, som grodde och sprängde och ville ut i vad form som helst och gjorde olust i kroppen, så att sömnens vila ej kunde infinna sig.
Men plötsligt hördes ett skrik, som sprängde hopen och röck alla ur feststämningen: Han drar kniv! skrek någon, man kunde inte urskilja vem. Kniv! svarades i hopen. Inga knivar! Bort med kniven! Och kämparne omringades; Norman, som lyckats få upp sin fällkniv, avväpnades och ställdes på fötter, sedan Carlsson ryckts lös ifrån honom.
Dagens Ord
Andra Tittar