Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juni 2025
Han älskade Greta, älskade henne med hela sin själ. Det var visserligen en hopplös kärlek: hon var tjugu år och hemligt förlovad med en skulptör, ett riktigt geni, som nu låg i Paris och skulle bli världsberömd. Det var han, som gjort alla de nakna kvinnofigurerna i våningen. Men hopplösheten i hans känslor gjorde hans kärlek endast dubbelt skön. Han var ej svartsjuk på skulptören.
Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig, dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd. Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela. Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Ja, för denna boks författarinna är människan för visso ingen eterisk varelse, hvars sköna själ frigjord sväfvar öfver blomsterfälten.
Ett djärvt beslut mognar i hans själ. Han reser sig, går in i villan, stannar framför sin hustru och säger med bestämd röst: Jag gör det! Jag gör det! Ingen i världen kan hindra mig från att göra det! O, Adolf, gör det inte! säger revisorns hustru utan att veta vad saken gäller. Hon endast anar att något förfärligt skall hända. Revisorn rycker en filt från en säng och går ut.
Vår själ, hur än hon traktar oförtruten, sig själf, sig själf i evig glöd blott tär. Vår tanke, som oss högt i rymden bär, förgår, som rök förgår med vinden fluten, och viljan är en våg, som faller bruten i formlöshet tillbaka från hvart skär. I vänner, själen är en härlig sång dess höga maning bjuder oss att vinna hvad vi af evigt godt ha drömt en gång. Men stel står öknen rundt kring oss.
Stundom glänste i hans hågkomst bruna ögon, rodnade bruna kinder och ville likasom trotsa bilden av Erlands trolovade, den milda Helena, ville likasom med sin skönhet överlysa hennes; då sade Erland: Vik bort, gudlösa syn, ur min själ!... och han visslade på vind, ställde sig vid rodret och styrde sin köl mot södern. =Sorgbarn.= Tio år hava förflutit, och många skiften under den tiden timat.
Du har kommit hit som en ulv i fårakläder för att röva herden från hjorden, när du icke kunnat röva hjorden från herden, vilket varit dig kärare. Ty vad bekymrar sig den helige fadern i Rom om en snart försvinnande gubbes själ?
Jag blommade likväl, Ty eld och kärlek bodde i min själ, Och kärlek, flicka, gafs mig fullt tillbaka. JULIA. Hur blef då, ej den älskade er maka? v. DANN. Jag sagt dig ju, att jag var fattig, jag. JULIA. Och hon, den arma, var tillräckligt svag Att ej för er ett lumpet guld försaka? v.
Pannorna stodo uppradade på hyllan, grytorna blänkte, friskt doftande granris låg i förstun. Madamen steg in. Hon var rund och tjock, hade vida, korta kjolar, stoppad ytterkofta, svart sidenhalsduk och öfverst en stor grön sjal bunden bak. Goddag och hälsningar från pojken. Tack för sist; hur är det med barnet? Det slarfvar allt af... Tackar som frågar.
Hon var mycket ung, själf var han mer än dubbelt så gammal som hon ehuru han Gudi lof ännu var stark till kropp och själ De skildes med ett handslag högst uppe på krönet, och hon satte sig på en sten i sina ungdomsdrömmars slott, Elsebo, som för länge sedan sjunkit i grus. Alla hennes tankar gingo nu blott ut på att rädda några spillror af skönhet åt sitt hvardagslif.
Dagens Ord
Andra Tittar