Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 oktober 2025
Jag hade väl lust att veta vem som tager sig en sådan myndighet mot kunglig majestäts och kronans folk, genmälde nu lansknektarnas anförare i en ton som skulle vara hotande, men som förrådde en oangenäm överraskning. Jo, jag känner dig jag, din långbente, livländske ulv; jag vet var du lärt dig sådana seder mot folket. Du slåss icke illa i hederlig strid, men hemma har du vuxit upp vid slavpisken.
Och Leena satt i skräddarns nya röda stuga och vaggade en nyfödd. Hon var lika blek som Matti, men lugnare. Endast då hon såg på den lille, log hon och tänkte på sin hjertans kär, som vandrade längs landsvägarne. Men, det var ej syndiga tankar ... nej, icke, ty hvem hade kunnat kasta första stenen? Hon var ju som andra, ej bättre, ej sämre. Hon var sådan menniskors seder och bruk gjort henne.
Vårt umgänge med könet bestod däri, att vi varje afton sleto Storgatans borgmästarstenar i sällskap med en trofast väninna. Nykomlingen däremot hade andra seder och snart kommo de besynnerligaste rykten i svang. Inom kort utpekades än den tjänstflickan, än den sy- eller bodmamsellen som offer för hans förförelsekonster. Och hur skall man förklara hans framgång hos dessa stackars flickor?
Utom att dessa berättelser ega ett visst dramatiskt intresse och alltid måste vara välkomna såsom skildrande de sista stunderna af Lucidors lif, äro de dyrbara äfven derföre att de sätta oss i stånd att jemföra den tidens seder och bruk med våra.
Tigerstedt, den finske gossen, Han, som Aflechts öde hade, Bet tillhopa sina tänder Och bröt ut i harm och sade: "Det är sant, han är en främling, Har ej växt i våra dalar, Han förstår ej våra seder, Ej det språk, vår tunga talar;
Jag tycker icke om sådana bojor; de äro onaturliga, falska och tillika ängsliga. Däremot afsäger jag mig äran att egentligen föreläsa i historien öfver seder och bruk, under det jag gör något helt annat, nämligen allenast anför tilldragelser, som roat mig."
Redan det möte, man här gör med historiska, så nära vår tid lefvande personer, med förhållanden och seder, om hvilka väl hvar och en läsare hört åtminstone några drag omtalas af ögonvittnen, med händelser, som lefva i ett ännu knappt lugnadt minne, redan detta vore nog att ge berättelsen en grad af intresse, äfven om allt vore skildradt med medelmåttig talang.
Dock, det var ej gamle Lode, Som bröt leder och högg ned, Det var gubben ej, den gode, Det var pojken, som var vred." Pojke var han, men med heder, Pojken satt i hjärtat lugnt; Gammal tro med gamla seder Höll det hemmet varmt och ungt. Stilla allvar var hans yta; Såg man i hans blick likväl, Sågs den som i speglar bryta Glädjen i hans barnasjäl.
I hvarje annat land på den tid, inom hvilken dikten faller, hade Oihonna blifvit bortgifven; men här är det Morvens kung, som dömer, bunden af stora, dyrkade fäders seder, af minnen från Finjals och Ossians dar.
Är det nu ingenting aktrisaktigt mer qvar hos henne se'n den tiden hon var på kafé? Ingen går nu så enkelt klädd som hon. Ingen har så släta kjortlar och ingen har så vid, ful kofta som hon. Hon har fullkomligt återgått till sitt eget stånds sätt att vara, i seder och klädedrägt. Det fick »farmor» henne till. Troligen inverkade kärestan också.
Dagens Ord
Andra Tittar