United States or Israel ? Vote for the TOP Country of the Week !
Joo du, menade Schnitler, det kan hava sina orsaker. Du skall strax få höra vad det beror på, men nu vill jag först ha en bit mat. Han vinkade på en uppassare. Mat, utbrast hans vän Cramer, vad tänker du äta i denna hetta? Schnitler nickade leende, i det han såg Cramers förvånade min, en min, som blev än mera förundrad, då han beställde en stekt kapun med rikligt legymer, harstek och äpplepaj.
Kandidat Kuntze förklarade sig villig att undervisa Wolfgang i astronomins första grunder och de kommande fjorton dagarna använde löjtnant Schnitler till studier av i synnerhet vårt eget planetsystem; som en ironi av ödet blev det från sin onkels för detta observatorium, som Wolfgang gjorde sina första utfärder i den blåa etern genom linser och tuber.
Jag har kommit att tänka på en sak, löjtnant Schnitler, sade flickan. Om nu doktor Martini behöfver en ballong captif för att kunna stiga så högt över spegeln, att han just därifrån kan se förstoringen skarpast så följer därav, att även ni måste uppstiga till samma höjd för att se lika gott som han har ni tänkt på det?
Nåväl, svarade doktorn till slut, låtom oss göra det. Jag följer er. Vi kunna ju alltid stiga upp ett par minuter. Varför inte, om ni nu så speciellt önskar det. Explosionen. Så hörde Wolfgang Schnitler intet mera. Han löste av sig telefonen och ställde den lilla apparaten på sitt skrivbord.
Betjänten upplyste, att hans herre för ögonblicket var upptagen, men om herr Schnitler ville taga plats i salongen Wolfgang slog sig ned. Han hyste ett svagt hopp om, att den unga flickan skulle infinna sig, ett hopp, som dock gäckades. En dörr till ett angränsande rum stod på glänt. Han gissade sig till, att det var biblioteket, ty han hörde Levisons stämma talande med en främmande herre.
Just som platsen närmare skulle angivas och Wolfgang skärpte sina öron till det yttersta, öppnades dörren till ett tredje rum. Wolfgang såg ditåt. På tröskeln stod flickan från automobilen, förvånad att finna en besökande i salongen och måhända ännu mera häpen, då hon i honom igenkände den man, vars ögon hon mött en gång förut och som hon visste var löjtnant Wolfgang Schnitler.
Han var alls ej ond av naturen, endast sorglös och lättsinnig, men han kände med sig, att inför den fara, som nu hotade, skulle han knappast tveka att begå snart sagt vad som helst, som kunde främja hans syften. Löjtnant Wolfgang Schnitler hade, vid tjugofem års ålder, äntligen blivit en man. För hans vän Cramer hade testamentet också sina obehagliga sidor.
Advokaten gjorde åter ett uppehåll, denna gång för att vända ett blad. Wolfgang hade blivit alldeles blek av spänning. Detta började att se otrevligt ut. Tillfaller den, som inom loppet av två år efter min död odisputabelt löser marsgåtan Det förekommer ibland, att till och med en löjtnant svimmar. Det inträffade i detta ögonblick med löjtnant Wolfgang Schnitler.
De flesta borden stodo tomma; endast här och där satt en enstaka gäst, vars huvudsakliga njutningsmedel utgjordes av glace i en eller annan form. Uppassarne rörde sig sällan, och när de gjorde det, skedde det i begravningstempo. Löjtnant Schnitler gick raskt fram till ett av fönsterborden, vid vilket redan satt en herre. Förlåt, min vän, sade han, att jag låtit dig vänta så länge.
Det är för Simon Levisons räkning jag reser. Vet du vad om du skriver, så adressera breven till honom han vet alltid, var jag lättast träffas. Gott, svarade Wolfgang och önskade Cramer lycklig resa. Wolfgang Schnitler var sysselsatt med att lägga en omsorgsfull plan för sitt angrepp på doktorn. Han ville ännu vänta ett par veckor, innan han reste till Salpiso eller dess närhet.
Dagens Ord
Andra Tittar