Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juli 2025
Visserligen en nätt förmögenhet, svarade löjtnanten, men inte var han någon Rotschild eller Vanderbilt. Nej, nej, men tjugo millioner Tio, högg Schnitler i. Nåja, tio millioner mark skulle väl duga, menar jag. Ja visst. Nå, fortsatte Cramer, och i alla dessa femton år har gubben suttit på taket och tittat på månen? Ja, jag har varit där uppe några gånger vid mina nyårsvisiter.
Har du ätit? frågade han. Vem tror du äter i den här värmen, idisslade Cramer. Jag, bland andra, påstod Schnitler. Å, du är nog tämligen ensam om det, min vän. Men just detta faktum har väl något att göra med ditt glättiga utseende och din lätta gång; ty också dem är du ganska ensam om att äga i dag. Du lovade mig ju att omtala orsaken till de senare; låt höra.
Gott, men vad i all världen skall jag göra med mina fordringsägare? De komma att ränna mig på dörrarne och aldrig låta mig få en lugn stund. Du får väl täppa till munnen på dem på ett eller annat sätt. Fan till testamente; nu blir min kredit i det närmaste förstörd, menade löjtnant Schnitler förargad. Han var nästan vimmelkantig av de underrättelser han nyligen fått.
Men han spekulerar väl på de pengar, han tror, att jag får ärva efter morbror. Usch! Men nu till er och edra angelägenheter, löjtnant Schnitler, vi ha sannerligen talat nog om mina. Som ni vet, började Wolfgang. Ja, vänta litet, avbröt honom fröken Zander, jag skall berätta er, vad jag redan vet om er, så får ni fortsätta.
Det giva vi sjutton, vad hon är eller inte är, svarade Cramer, vars små, lurande ögon strax hade varseblivit, att den unga damen gjort ett visst intryck på Wolfgang och med sin snabba uppfattningsförmåga genast anade att för honom själv obehagliga förvecklingar kunde uppstå, om Schnitler bleve allt för intim med Levison.
Alltså, vi låta gubben vila i fred. En sak är att forska med starka ögon i stjärnornas rike, en annan att svagsynt få se deras charme. Låt oss välja det sista. Gott. Var? Schnitler nämnde ett modernt nöjespalats. De bägge vännerna tillbragte aftonen i den festliga balsalen med de små, avkylda separatrummen.
Hans förhållande till Schnitler var parasitens han hörde till dem, som givetvis alltid kringsvärma en man, som låter pengarne rulla lätt och obesvärat. Han hade tagit titeln grosshandlare närmast därför, att hans umgängesvänner på grund av hans voluminösa mage plägade kalla honom så. Han var en fyratioårs man, alldeles skallig och med små, plirande ögon. Nå, låt höra, återtog han. Onkel är död.
Han önskade veta, varifrån faran till en lösning kom en skicklig astronom skulle engageras för att genomse förslagen och vore en verklig fara förhanden, nåväl, så finge Wolfgang Schnitler taga vandrarestaven och söka hindra den oförskämde tänkaren. Det var ingen svår uppgift för Simon Levison att finna en döende man.
Spökets stämma. Wolfgang Schnitler hade hört allt han behövde. Nu nu var hemligheten äntligen hans första molnfria natt se, himlen klarnade upp mer och mer Ännu hörde han herr Mayers ord i telefonen: Å, detta var en fasans dag. Å, Herre Gud, den värsta jag upplevat. Då föll det Wolfgang något in.
Så får jag låta hela den här historien fara. Fara? Vad menar ni. Nej, löjtnant Schnitler men, tillade hon, jag måste säga att ni är alldeles ovanligt opraktisk. Ja, medgav Wolfgang, jag är nog det; jag har aldrig varit van vid att tänka själv. Alltid har jag, som den antagne rike arvingen, haft allting klart och redo för mig. Jag misstänker, att detta blir allt för invecklat för mig att reda ut.
Dagens Ord
Andra Tittar