Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juni 2025
Han hade älskat att ligga pressad över henne under det hon hade dräkten på sig, och så häftigt riva upp den vad det föreföll barnsligt nu! Och barnsligt var allt det andra de gjort, enfaldigt och gammalt. Och så mannen med glasögonen. Han rätade upp sig och såg sig skyggt omkring som om han fruktat få se honom. Mannen med glasögonen, hur bar han sig åt nu? Och Ziri, hur tog hon saken?
Och de där smädelserna försvinner nog, när man inte sitter så mycke ensam. Men nu rätade Stellan upp sig. För första gången under kvällen sårade honom fru Möllers leende. Tog hon honom inte på allvar? Och för att övertyga henne om att hon misstagit sig, svarade han: Smäda hoppas jag jag alltid kommer att göra. Nå, då kan det inte hjälpas. Men Stellan är välkommen i alla fall. Glöm inte det!
Du vill icke tro mig? Gör, som du vill, men det säger jag dig hon reste sig halvt upp i sängen och lyfte handen, liksom till ed intet av det, som hänt mig under dessa två månader, ville jag undvara. Intet, hör du, icke ens denna feber. Edmée! han rätade sig strängt.
Han kröp tätt intill honom och sökte binda honom med blicken. Abraham var mycket känslig för kroppslig beröring, han kallsvettades. Och tagande ett steg tillbaka sade han: Du får prata vad du vill. Men skrämmer du mamma med lögner, så ska du ha stryk. Så mycket du vet det. Aposteln rätade på sig. Du glömmer, att du talar till din lärare, sade han.
Dessutom frun rätade upp sig och tog ett par steg tillbaka mot dörren liksom till tecken, att hon ville göra slut på samtalet dessutom ger jag inte gerna åt någon på skuld en så kurant vara, som mjölet är. När vinsten är ytterst liten, så lönar det sig inte att sälja annat än mot kontanta pengar. Mari bad om förlåtelse, att hon kommit och besvärat, sade adjö och gick bort.
Efter en stund likasom ryckte han sig lös från någonting. Han lyfte upp hufvudet och rätade ut axlarna. "Huru som helst, men Nymark skall inte kunna säga, att jag är misstänksam. Ty det vore en skam både för Alma och mig." Ett par dagar var Alma vid vresigt lynne. Hon talade nästan alls inte och drog inte sin mun till det minsta småleende, när John försökte skämta.
Och samtidigt rätade han upp sig till hela sin längd. Ä de en gunghäst? En gunghäst! Va skulle ja mä en ny gunghäst, ja som redan har en, som ä så fin! Nä du! Va ä de då för en häst då? Den ä vit, alldeles vit . Ja, men ä de En sådan häst har du aldrig sett. Men nu slog Göran från sig med båda händerna. Och så skrattade han skadeglatt: Ah, du bara ljuger. Dä ä inte din. Dä ä din pappas.
Mor i Sutre rätade långsamt på ryggen, strök med handflatorna hårt över förklädet. Hon sade: Och den vill Stava att mor hennes ska hjälpa på flykten? Hon vill väl det, mumlade Träsken. En gråtandes hälsning till mor, sa hon. Och sätta privilegierna på spel, kanske? Ja, det är dåligt, mumlade Träsken. Dåligt, dåligt ända upp över. Men hon sa så. En gråtandes hälsning till mor, sa hon.
Då och då rätade han upp sig och mumlade: Jag måste tvinga mig att vara hård och lugn och inte tänka på detta. Jag måste jag vill! Käre vän Hartman, skrev han slutligen med litet darrande hand, jag skriver till dig därför att jag är ensam och inte vet om jag uthärdar. Om du kan låna mig ett hundra kronor så att jag får betala maten för den sista månaden hos mina föräldrar, vore du hygglig.
Mari skyndade från köket att öppna. Jag rätade på mig och lyfte upp hufvudet. Det gjorde mig, tror jag, litet längre än förut. Det gick i dörren, käppen stötte mot golfvet. Jag vände icke på hufvudet och tog icke mina ögon från fönstret. Har du haft ledsamt här hemma, Lisi? Han försökte lägga armen om mitt lif.
Dagens Ord
Andra Tittar