Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 19 juli 2025


Det var för Ollis skull, som låg i sin säng och sof och som fadern ville skicka efter en hammare, hvilken han glömt hos smedens. Det var sent en höstafton, snöyra och storm, ungen kunde gärna sofva till morgonen, menade modern. Men Lasse var ond, pojken skulle nu, han kunde inte tåla, att han låg och sof, han, som ingenting förtjänade, stora pojken. drog han pojken upp ur sängen.

Här kände jag att det gällde att försvara en värnlös kvinna, och jag sade: Märkvärdigt, jag känner alla pojkarna ön och jag vet ingen som är sju år och kan simma. Jag har aldrig upptäckt den pojken. Han lever i skymundan, dold och gömd för alla och , plötsligt en dag, står han en klippa vid havet, hoppar huvudet i vattnet och simmar som ni andra.

Du är stor du, och måtte hjälpa oss", tillade hon, pojken bara hvisslade och inte tycktes höra hvad hon sade. "Huta åt hunn rappe!" Maglenas röst blef befallande. Gråhunden tog intryck af den. Han stod som skamsen. Pojken steg ner från trappan, sparkade lös en isklump och kastade den midt i gruppen.

Slutligen hade hon ingenting mer att beställa med Daniel. Hon daskade honom med två fingrar kinden. Du är ändå snäll, du, Daniel, som gör som mor vill. Hon följde honom ut kökstrappan. Pojken slöks av mörkret. Stegen föllo jämnt och stadigt i gruset, klingade klackjärnen mot den frusna vägen, hördes ingenting mer.

Pojken där är heller ingen tattare, som ni tror. Far hans var en knipslug jude. Men för att säga sanningen, tror jag att pojkbytingen icke är mera slängd i Mose lag, än att ni gärna kan bjuda honom fläsk till frukost, middag och kväll.

"Ja han är märkelig pojken, fastän dom bli' nog ofta där tilltagsna små 'en oppe i fjällen, där dom ha de fattigt. Men nu ska dom ha kaffe och doppa till mycket dom orkar, de ska bli säkert." "Ge ogräset till geten du, gosse", sade husbonden till Månke.

Han har aldrig varit sjuk en timme se'n fast han nu är öfver 25. Men han skötte undan i ett tag doktorn sa, att han nästan aldrig hade sett ett barn inne i dödens käftar. Glädje har jag af pojken också. Hemmanet sköter han som han hade gått landtbruksskola och läser mycket böcker och följer med i allting lediga stunder.

En plötslig aning for genom honom: nu vill pojken inte konfirmeras; det är någon, som satt dumheter i huvet honom, och blir det bråk och förtvivlan både i Lund och Göteborg. Jo, ä att Ja kanske kommer och göra pappa och farmor emot, och ja vill inte gärna, försäkrar ja pappa, men , kläm ur dig!

Jag satt just gåsabänken och smorde mig med siktebröd och gåsister, när vaktpojken kom hufvudet in genom stugudörren och stod näsan öfver två väldiga »mullstöflar», som far hade lagat och jag nu nyss burit hem. Vilddjuret är här! skrek pojken. Hvilket vilddjur, ditt vilddjur! skrek Fader Mårtenskan och tappade hornskeden i filbunken. Det, som tar af folk! bölade han.

Det står väl inte S.V. alla: men jag skall försöka. Du är tankspridd, goda Albert. När du kommer fram, ät litet, stärk dig, och tänk inte mycket mig. Du känner väl igen dina egna saker åtminstone? Allt vad som inte är ditt, det är mitt ... och låt pojken hämta det. Vad som inte är ditt, det är mitt! Men ... var inte förstämd, inte blek! Du är i en hygglig stad, skall du veta.

Dagens Ord

astarte

Andra Tittar